₂₇När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: ₂₈»Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« ₂₉Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. ₃₀Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. ₃₁Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. ₃₂Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.«

₃₃Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. ₃₄Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. ₃₅Sedan fortsatte han: »Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. ₃₆För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. ₃₇Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. ₃₈Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. ₃₉Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.«

De följde hans råd ₄₀och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. ₄₁Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. ₄₂De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.

Apg 5:27-42

Livet för de första kristna var allt annat än lätt, och för de flesta av Jesu lärjungar resulterade det i martyrskap att följa hans läror. Senare mötte många andra samma brutala slut av samma anledning. De valde löftet om evigt liv i gemenskap med Gud framför ett enklare liv på egen hand.

Den här fasta övertygelsen måste ha verkat ganska meningslös för många observatörer till en början. De första kristna levde under det romerska riket, där förhållandet till religion var pragmatiskt i termer av vad som bäst tjänade makten.

Romerska riket tillät också människor i de erövrade provinserna att organisera många saker själva, så länge de betalade skatt och skickade soldater till armén. Det var därför prästernas högsta råd kunde döma Jesu lärjungar till spöstraff, vilket beskrivs i dagens text.

Vid det tillfället formulerade Petrus en viktig princip: Man ska lyda Gud mer än människor. För lärjungarna innebar detta också att sätta Guds lag över mänskliga lagar.

Ståndaktigheten var inte utan resultat: Tre eller fyra hundra år senare blev kristendomen statsreligion i det romerska riket. Fröna såddes för århundraden av konflikt mellan sekulära och religiösa myndigheter, där de senare inte nödvändigtvis förblev trogna sina egna läror.

En permanent lösning på detta problem har aldrig riktigt hittats. Det kanske bästa försöket gjordes av Martin Luther med den så kallade tvåregementsläran: Man måste lyda världsliga myndigheter, som också är utsedda av Gud, men dessa myndigheter har ingen rätt att besluta att människor ska gå emot Gud.

Detta ger upphov till ett dilemma när myndigheter går emot Gud. Ska man då fortfarande lyda?

Efter att nazisterna hade ockuperat Norge under en tid beslutade de norska biskoparna att de, i linje med Petrus princip, hellre skulle lyda Gud än nazisterna och avsade sig sina ämbeten.

I dag, när det skämt som den norska kyrkan har blivit, för länge sedan har ersatt Gud med tidsandan, verkar den principfasthet som de norska biskoparna visade 1942 ungefär lika avlägsen som antiken.

Men frågan har faktiskt fått förnyad aktualitet, eftersom sekulära myndigheter i stora delar av dagens västvärld, våra länder inkluderade, i praktiken har gjort delar av det kristna livet till ett brott – och samtidigt glorifierat en främmande och våldsam religion som inte tillhör oss.

Vad gör då den som både är kristen och vill följa lagarna?

Läran om ortodoxi kan knappast ge ett definitivt svar i varje situation. Den lämnar mycket till varje individs samvete. Men vissa kommer alltid att välja Gud framför människan. Det gjorde Sokrates också, fyrahundra år innan Jesus dök upp.

Dissidenterna i Tjeckoslovakien gjorde något liknande med Charta 77, trots att kanske bara en minoritet av dess medlemmar var kristna: De värderade sin andliga frihet högre än sina bekväma liv och valde öppet att betala priset i form av marginalisering av den kommunistiska regimen, utan att ta till fysiskt uppror.

Förenta staternas grundande, å andra sidan, handlar om rätten att göra uppror mot regeringar när de berövar människor deras gudagivna rättigheter. Inledningen till den amerikanska självständighetsförklaringen lyder så här:

Vi håller dessa sanningar för att vara självklara, att alla män skapas lika, att de är utrustade av sin Skapare med vissa oföränderliga rättigheter, att bland dessa är liv, frihet och strävan efter lycka. För att trygga dessa rättigheter har bland människor inrättats regeringar, som hämtar sin rättmätiga makt från de styrdas samtycke. När någon form av regering blir destruktiv för dessa ändamål, är det folkets rätt att ändra eller avskaffa den och att införa en ny regering, grundad på sådana principer och organisera dess befogenheter på ett sådant sätt som de anser mest sannolikt att säkra deras säkerhet och lycka.

Detta förklarar varför Demokraterna i dagens USA i grunden ogillar den andliga grunden för Amerikas grundande och inte kan stå ut med dem som har förblivit trogna mot de grundande fädernas anda: De kommer inte att böja sig för staten om staten sviker de högsta principerna.

Det är precis vad våra stater nu gör hela tiden, både genom att försumma sin egen civilisation och sitt eget folk och genom att böja sig för islam.

Detta förklarar också varför det politiska etablissemanget i Västeuropa inte står ut med Trump, MAGA-rörelsen eller de populistiska rörelserna i vår del av världen och gör allt för att sätta käppar i hjulet.

Över hela Europa har många människor insett att regeringarna är deras fiender. Detta uppvaknande har bara börjat, och det är ett hot mot dem som har auktoritet och insisterar på att styra mot folkets intressen.

Man kan säga att Petrus lade en andlig grund för dagens populism, eftersom kristendomen hade en andlig styrka som var rebellisk. Denna frihetslängtan finns djupt inskriven i människors hjärtan, oavsett om de är kristna eller inte, och oavsett om de undertrycker denna längtan eller inte.

Den mänskliga erfarenheten visar att det alltid finns några som låter denna längtan styra deras liv, och dessa inspirerar andra. Det är därför även dagens härskare kommer att förlora i det långa loppet – och så mycket snabbare som historien rör sig nu än i antiken, är det osannolikt att det tar tre eller fyra hundra år den här gången.

Fariséen Gamaliel insåg omedelbart, tydligen som den ende, att rådet riskerade att sätta sig upp mot Gud – och han övertygade de övriga om att det var bäst att inte göra det. Hur många fariséer bland dagens makthavare kommer ens i närheten av att ha den insikten?