Norsk socialtjänst står inför betydande utmaningar relaterade till kulturella missförstånd och brist på kvalificerade tolkar.

Detta framgår av den årliga undersökningen Barnevernsbarometeret, som genomförs av Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet (Bufdir).

En klar majoritet av chefer och anställda inom barnomsorgen anser att det behövs fler åtgärder för att undvika dessa problem, skriver FriFagbevegelse.

Studien visar att språkbarriärer och bristande kulturkompetens har skapat svårigheter, särskilt i bedömningen av föräldrars omsorgskompetens och familjers behov av hjälp. Detta har till exempel skett när socialtjänsten inte kan få tag på en tolk eller när tolken inte är tillräckligt kvalificerad.

Brist på tillgång till kvalificerade tolkar kan leda till felaktig information och påverka rättssäkerheten, hävdas det.

Younas Mohammad-Roe, chef för Child Protection Centre i Oslo, har efterlyst en nationell tolktjänst som är öppen dygnet runt i två år, men har inte sett någon förbättring av tillgängligheten.

Han säger att personalen måste ägna mycket tid åt att hitta tillgängliga tolkar och att dålig kommunikation kan leda till missförstånd och försvaga föräldrarnas engagemang.

Barnomsorgsbarometern definierar inte begreppet kulturell kompetens, men utgår från att det handlar om att förstå olika kulturers syn på barndom, uppfostringsformer och jämställdhet.

Mohammad-Roe betonar att kulturbegreppet är dynamiskt och ”inte kan definieras snävt utifrån landbakgrund”. Han anser att medarbetarna måste vara nyfikna på varje familjs unika kultur.

Elizabeth Langeland Gracia, chef för tjänsteutveckling vid barn- och familjebyrån i Oslo, bekräftar utmaningarna med att hitta kvalificerade tolkar. Hon påpekar att Utlendingsdirektoratet (UDI) och domstolarna betalar högre arvoden än socialtjänsten, vilket leder till att tolkarna väljer bort uppdrag inom socialtjänsten.

Gracia föreslår ramfinansiering av tolktjänster, liknande system i Bergen och Trondheim, eller hel/halvdagskontrakt som Helse Sør-Øst har.

Gracia och Mohammad-Roe betonar båda att tolkning ”bara är en del av en större helhet”. De anser att de anställda behöver bättre ”mångfaldskompetens” för att genomsyra allt arbete inom barnskyddet.

Nayab Fatima Ahmed, specialkonsult för mångfald i Oslo kommun, betonar vikten av att vara ”öppen och undrande över mångfaldskategorier som kön, funktionsnedsättning och etnicitet”.

Hon nämner exempel där anställda agerar annorlunda baserat på ett barns namn, vilket indikerar en risk för partiskhet.

Bufdir inser behovet av att stärka kultur- och mångfaldskompetensen inom den sociala barnavården. Myndigheten har finansierat vidareutbildningsprogram och arbetar med att vidareutveckla verktyg för självreflektion.

Myndigheten överväger ytterligare åtgärder för att säkerställa tillgång till kvalificerade tolkar i samarbete med andra myndigheter.

Kostnaden för tolktjänster inom den offentliga sektorn i Norge täcks av skattebetalarna via statliga och kommunala budgetar. Priserna för tolkning inom hälso- och socialsektorn kan variera, men från och med den 1 januari 2025 kommer de normalt att ligga på cirka 800-1.000 NOK per timme för personlig tolkning under ordinarie arbetstid, exklusive moms för hälso- och socialtjänster, plus eventuella resekostnader och kvälls-/helgtillägg.

För domstolarna är arvodesnivån högre, cirka 1.052 norska kronor per timme för tolkar.