I Danmark tar majestäterna emot utländska gäster som de tvingar att se tredje akten av Neapel, eller så inviger de broar och liknande. Kort sagt, de dekorerar landet, men ingen skulle komma på tanken att be dem om ett politiskt svar.

De protesterande borde vara medvetna om detta, eftersom de bor granne med ett kungarike, Kanada, vars överhuvud är kung Charles III, och det enda Charles kan göra är att önska sin amerikanska motsvarighet lycka till.

Därefter är det något helt annat med USA:s presidenter, som konstitutionellt är jämställda med kongressen (senaten och representanthuset) och Högsta domstolen. Det är därför som experter på konstitutionell rätt brukar säga att USA inte är en fullständig demokrati, utan en konstitutionell och federal republik. Den amerikanska konstitutionen är medvetet utformad för att skapa oro och stridigheter, så att ingen av de tre grenarna av regeringen kan tillskansa sig all makt och bli en tyrann.

President Trumps försök att utöva sin makt framställs som grundlagsstridiga av en stor del av de europeiska medierna, som anser att det amerikanska systemet är likvärdigt med det europeiska. Men USA är inte Europa, och det är huvudskälet till att USA ännu inte hamnat i samma träsk som européerna, som inte vet hur de ska få fotfäste inför den explosionsartade islamiseringen. Europa har helt enkelt inte de institutioner som krävs för att hejda den ”administrativa staten” och dess anhängare.

Det vill säga: Vi har politiker, men de vågar inte, och de har funnit sig tillrätta i samma roll som tjänstemännen på Superbrugsen. De har inte producerat varorna själva, utan nöjer sig med att sälja dem över disk. Det danska folketinget har det på samma sätt. Deras lagstiftning bestäms och beställs av överstatliga organ, uttolkare av olika konventioner och otaliga skattebetalda NGO:er, som via en färdig press snabbt kan sätta skräck i varje politiker som kan tänka sig att bevaka danska intressen.

Danmark och de flesta andra västeuropeiska länder kan inte längre kallas demokratiska, om vi med demokrati menar ett styrelseskick där medborgarna kan välja sina företrädare i förvissning om att de kan och kommer att genomföra den politik de har röstat för. Vi befinner oss i en situation där det inte spelar någon roll om man röstar i val, eftersom det inte spelar någon roll.

Det är i denna antidemokratiska, europeiska sjuka som vi hittar det Trump-hat som har odlats sedan 2015. Trump hatas för att han tar den amerikanska konstitutionen på allvar och insisterar på att utöva de befogenheter den ger honom.

I Europa är politikerna medvetna om att de är discjockeys och ser därför med skepsis på Trump, som har en makt de knappast skulle våga utöva om de inte hade avstått från den.