”För första gången på många år måste vi förbereda oss för ett direkt hot mot det brittiska hemlandet”, heter det i regeringens nationella säkerhetsbedömning 2025. Bedömningen pekar på möjliga attacker mot kritisk infrastruktur som undervattenskablar, energiförsörjning, transport- och logistikcentra.

Professor Betz kallar regeringens varningar för sabotage från länder som Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea för bekväma, men i grunden oärliga. De döljer ett mer akut hot som regeringar i Storbritannien och på andra håll inte vill tala om: att de driver samhällen mot interna konflikter med sina politiska beslut av ”låg kvalitet”. I västvärlden är vi vana vid att tro att inbördeskrig bara bryter ut i fattiga, icke-västerländska länder, och denna uppfattning har fått många ledare och tänkare att blunda.

”Men utmaningen”, säger professor Betz, ”är i grund och botten inte extern utan intern” och han påpekar att en allt större uppdelning av befolkningen i fraktioner och ett allt mindre förtroende för regeringen oundvikligen leder till interna konflikter.

Enligt Betz är regeringen väl medveten om att den verkliga faran är interna konflikter, men det är ett politiskt gift för dem att säga det öppet.

Det är fullt förståeligt, eftersom den hotande upplösningen av samhället är ett direkt resultat av olika regeringars politik och mediernas propaganda, särskilt främjandet av muslimsk massinvandring. Ingen kan säga att de inte varnades, men de trampade på alla som vågade säga sanningen, och de gjorde sitt bästa för att förstöra dessa människors liv och knuffa bort dem från det offentliga samtalet.

Nu talas det om inbördeskrig, och jag önskar att det vore så. Krig kommer vi att ha, men det kommer att bli en ensidig affär, för anständiga engelsmän, danskar, tyskar, fransmän etc. är obeväpnade och försvarslösa och kan inte göra annat än att buga för Muhammeds krigare i hopp om att deras liv kommer att skonas.

Det finns ingen hjälp att vänta från staten, som sedan länge har ställt sig på profetens sida. Det har också i stort sett alla politiker gjort, och både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har främjat massinvandringen av muslimer som inte vill ha något annat med Danmark att göra än att öka de sociala förmånerna och bereda sig väg till makten. Heliga biskopar lutar sig tillbaka och sprider uppbyggliga berättelser om Jesus som en tidig integrationist och vänstersocialist.

Några kanske har märkt att det inte längre finns någon agitation för «integrationsåtgärder». Det beror på att alla vettiga människor har insett att integration är ett personligt beslut för invandrare. Om de vill integrera sig, så kan de göra det. Och om de inte vill det, utan har kommit för att påtvinga danskarna slavvillkor, kommer de att se varje ”integrationsresultat” som ett bevis på att danskarna är så sliskiga, fega och svaga att de är mogna att dras till slaktbänken.

Det är detta som har hänt i 1.400 år på varenda plats där islam har tagit makten. Skam över den som inte vill sätta sig in i historien om islams påverkan. Och ännu mer skam över de skrupelfria regeringar, myndigheter och journalister som har banat väg för den värsta ondska världen har skådat.