Fattigdomen blir alltmer utbredd i Frankrike, enligt INSEE, det nationella statistikinstitutet. Det är enligt Hélène de Lauzun, Paris-korrespondent för The European Conservative.

Mellan 2022 och 2023 föll hundratusentals människor i fattigdom, medan ojämlikheten nådde oöverträffade nivåer. Detta är ett katastrofalt resultat för president Emmanuel Macron, som hade lovat att återställa landets välstånd och konkurrenskraft.

Frankrike använder en relativ fattigdomsgräns, vilket innebär att den definieras i förhållande till den allmänna inkomstfördelningen snarare än ett absolut belopp. Fattigdomsgränsen är vanligtvis satt till 60% av medianinkomsten. Den som har en inkomst under detta tröskelvärde anses vara fattig.

Mellan 2022 och 2023 steg fattigdomsgraden med nästan en procentenhet, från 14,4% av befolkningen till 15,4%. Detta är den högsta andelen sedan indikatorn lanserades av National Institute of Statistics 1996.

I konkreta termer innebär detta att 9,8 miljoner människor i Frankrike lever under fattigdomsgränsen. I själva verket är siffran över 11 miljoner om vi inkluderar de utomeuropeiska departementen och räknar med hemlösa och personer som bor på institutioner. På bara ett år har 650.000 människor hamnat under fattigdomsgränsen.

Förklaringarna till denna uppenbara försämring är många och komplexa.

Sammantaget speglar situationen Emmanuel Macrons oförmåga att arbeta för de mest missgynnade grupperna, som är de första att drabbas av inflation som inte har kompenserats av löneökningar.

Överklassen klarar sig bättre, ”tack vare den goda situationen på arbetsmarknaden och avkastningen på finansiella produkter”, påpekar Michel Duée, chef för INSEE:s avdelning för hushållens levnadsförhållanden, som ansvarar för rapporten.

Hélène de Lauzun påpekar att de stigande energipriserna har fått allvarliga konsekvenser för de fattigaste familjerna. Den tillfälliga subventionen för att kompensera för inflationen 2022 har upphört, och frånvaron av denna subvention är kännbar.

”El- och gasavstängningar på grund av utebliven betalning skjuter i höjden, antalet personer som uppger att de fryser hemma har nästan fördubblats och vi ser en kraftig ökning av antalet vräkningar”, säger Manuel Domergue, studierektor vid Foundation for the Housing Situation of the Disadvantaged.

Ensamstående föräldrar (varav de allra flesta är kvinnor som uppfostrar barn ensamma) drabbas hårdast. Fattigdomsgraden ökade med nästan 3 procentenheter mellan 2022 och 2023, vilket automatiskt leder till en ökning av fattigdomen bland barn under 18 år.

Även om ensamstående föräldrar har fått vissa av sina förmåner ökade har regeringen inte föreslagit någon långsiktig politik för att förhindra försvagningen av familjeenheten och ökningen av ensamstående föräldraskap, vilket är en viktig bidragande orsak till fattigdom, trots starka uppmaningar från familjeorganisationer.

Ledare för fattigdomsbekämpande organisationer har träffat premiärminister François Bayrou, men de är oroade över hans vaga löften.

Han talar om att minska fattigdomen inom tio år – ett uttalande som knappast förpliktar till något. ”Tiden för engångsåtgärder är över, det behövs strukturella åtgärder”, säger Domergue. Tyvärr verkar strukturella åtgärder inte stå på dagordningen.

Samtidigt antyder Macron planer på att fortsätta i fransk politik efter att hans presidentperiod är över.

Även om hans andra femårsperiod i Élyséepalatset tar slut 2027, då han enligt konstitutionen inte kan kandidera igen, verkar den 47-årige ledaren inte nöjd med att rida in i solnedgången som politisk pensionär.

I ett citat reproducerat av Politico från en sammankomst med den ungdomsgrupp som stödde hans första presidentkandidatur 2017 ska Macron ha sagt ”Jag behöver fortfarande er hjälp och jag räknar med er de kommande två åren, om fem år, om tio år. Ni kommer att vara här och ni kan räkna med mig, jag kommer att vara här med er.

Till skillnad från det amerikanska systemet, som begränsar en president till två mandatperioder totalt, begränsar den franska konstitutionen endast presidenter till att sitta mer än två mandatperioder i följd.

Detta innebär att Emmanuel Macron i teorin skulle kunna ta en femårig paus och kandidera till president igen 2032, då han bara är 54 år gammal.