De scener vi nu ser från Storbritannien visar att det europeiska inbördeskriget redan är igång.

Personligen har jag tvivlat på att européerna har någon motståndsvilja. Men britterna och irländarna visar något annat. Kanske kan de gula västarna, som först såg dagens ljus i Frankrike i november 2018, återuppstå i Storbritannien?

Vanliga brittiska kvinnor demonstrerar i rosa klänningar. De finner sin plats i frontlinjen. En underliggande fråga ställs till både politiker och brittiska män: Var är ni?

I slutändan blev dessa kvinnor, några av dem med barn, attackerade av män som inte gör någonting för att förbättra livet för någon britt, enligt The Telegraph.

Våldsamma maskerade män attackerade kvinnor i rosa som dansade conga.

Mer än 100 demonstranter samlades på söndagen utanför Britannia Hotel i Londons Canary Wharf för att protestera mot användningen av det fyrstjärniga hotellet för att hysa asylsökande.

Videor visar kvinnliga demonstranter klädda i rosa som dansar en glad conga medan de viftar med engelska flaggor.

Det här är hotellet som smugglade in en grupp migranter, alla unga män, mitt i natten.

Migranter smugglas in på lyxhotell i London nattetid

De rosaklädda kvinnorna sjöng medan de höll upp en banderoll med texten:

”Att skydda kvinnor och barn. Det är inte högerextremt, det är bara rätt.” (Protecting women and children. It’s not far-Right, it’s just right.)

En av demonstranterna var klädd i en T-shirt som föreställde premiärministern som ”Keir Stalin”, med hammare och skära, den kommunistiska symbolen.

En grupp maskerade män stormade folkmassan, avfyrade rökbomber och försökte forcera stängslet runt hotellet innan gripanden gjordes.

Män attackerar kvinnor klädda i rosa. Det är svårt att finna hopp för Storbritannien, som trots allt har gått segrande ur två världskrig.

Lisa var en av de rosaklädda kvinnorna och säger till tidningen att de demonstrerade för att ”skydda våra kvinnor och barn”. Det är väl ett klassiskt tecken på högerextremism, att man bryr sig om kvinnors och barns säkerhet.

– Vi vill inte ha sexuella övergrepp, våldtäkter och rån i vårt samhälle. Vi behöver ordentliga häkten och utvisa dem”, sade hon.

Men politiker, både i Storbritannien och i parlamentet, verkar inte bry sig om sitt eget lands medborgare.

Arresteringar och rop om att ”skicka hem dem”

En av demonstranterna sa att anledningen till att hon bar rosa var att skicka ett budskap om ”kvinnor och enighet”. Turister tog bilder av dramatiken.

En man greps för våld strax före kl 16.50, innan demonstranter jagade poliserna som grep honom till en polisbil. När befolkningen attackerar en polisstyrka som har svikit dem är man ganska nära ett inbördeskrig.

Det finns otaliga videor från olika dramatiska händelser i olika städer i England. Birmingham, Manchester och Leeds, liksom London och Epping.

Scenerna visar rasande britter, vanliga människor som har fått nog. Antifa bidrar med sitt vanliga maskerade våld. Brittiska och engelska flaggor används som symbol. Detta kan sluta i allvarligt våld. Man kan faktiskt se rädslan i vissa polisers ögon.

Paul Golding från Britain First ledde en av demonstrationerna, så allt kan förklaras som högerextremism. Men det håller inte längre.

Man kan inte se mobben, de har uppenbarligen täckt sina ansikten. De kunde lika gärna ha burka på sig.

Också i Tyskland finns det de som fruktar för framtiden. Harald Martenstein skriver i Die Welt om den avgående ledaren för Grön Ungdom:

Grön Ungdoms ledare och de första konturerna av ett inbördeskrig

Fallet Jette Nietzard visar på ett imponerande sätt hur socialt acceptabel vänsterradikalism är.

Om högern hade betett sig så här skulle polisen ha reagerat. Men om man tillhör medias favoriter får man göra vad man vill.

Nietzard är förvisso en representant för den yttersta vänstern och till skillnad från högerextremism är vänsterradikalism socialt acceptabelt.

Ungdomspolitiker i Tyskland verkar tycka att AfD ska angripas med vapen

Folk börjar få nog av hyckleriet, och upprördheten växer i flera europeiska länder.

Möjligheten för att skjuta de rika togs redan upp som en möjlighet vid en strategikonferens för det tyska partiet Die Linke 2020. Partiledaren tog avstånd från detta och föreslog ironiskt nog tvångsarbete i stället.

En partiledare kan säga detta utan konsekvenser, att politiska motståndare ska sättas i tvångsarbete. Men en kvinna som vill att hennes barn ska skyddas är en enemy of the state.

Frankrike lyckades krossa de gula västarna. Men de brittiska demonstranterna blir svårare att besegra.

”Utsikterna till inbördeskrig”, som Hans Magnus Enzensberger skrev en profetisk essä om 1993, börjar långsamt ta form. Enzensberger beskrev det som ett ”molekylärt inbördeskrig”, där varje tunnelbanevagn förvandlas till Bosnien.

Termen ”molekylärt inbördeskrig” syftar på att katastrofen sker med hjälp av ett fåtal, de som vi gärna kallar eliten.

Det startas alltid av en minoritet; det räcker nog med att en av hundra vill det för att civiliserad samexistens ska bli omöjlig. I industrialiserade länder finns det fortfarande en stark majoritet av människor som föredrar fred. Våra inbördeskrig har ännu inte gripit massorna; de är molekylära.

Ordinarie arbetande människor som bara vill ta hand om sina barn ignoreras. Detta blir alltmer synligt i ett Europa på randen till kollaps. Epping i Essex har blivit en symbol för hur upprörda britterna är. Men fler människor dyker upp på demonstrationer till förmån för Gaza.

Enzensberger rådde folk att städa upp hemma innan de löste alla världens problem. Ingen lyssnade på honom. If you want to change the world, make your bed, sa en amerikansk militärledare. Han hade en poäng.