På måndagen denna vecka släppte Stockholm Environment Institute sin rapport The Production Gap som visar hur de 20 största länderna som producerar fossila kolväten planerar sin energiproduktion framöver. För de många människor som fortfarande tror på klimatkrisen måste detta vara skrämmande läsning, eftersom allt pekar på en kraftig ökning av produktionen av gas, olja och kol. Och som alla vet: Utan kraftiga och snabba nedskärningar i förbrukningen av fossila kolväten kommer det inte att ske några kraftiga och snabba nedskärningar i de av människan orsakade CO2-utsläppen.

Rapporten visar att av de 16 största oljeproducenterna i världen lovar 12 av dem att öka produktionen. Och av världens 18 största gasproducenter säger 15 att de kommer att öka produktionen eftersom världen behöver energi. All livsmedelsproduktion och distribution till 8 miljarder människor är baserad på fossila bränslen. Flygtrafiken förväntas fördubblas fram till 2040. I länder som producerar kol planeras därför en produktionsökning fram till 2035, medan olje- och gasproduktionen beräknas fortsätta att öka fram till 2050, då hela världen ska ha uppnått sina klimatmål, den gröna omställningen ska vara genomförd och användningen av fossila kolväten ska vara historia.

Norge är världens 10:e största oljeproducent och världens 7:e största gasproducent. Vi planerar också att producera så mycket vi kan, främst för att våra politiker hävdar att norsk gas är en klimatåtgärd som hämmar användningen av kol i Europa, men vi är inte ensamma om att ha goda skäl: Varje land som lovar att öka sin fossila energiproduktion hävdar att de är tvungna, att de har goda skäl och att de har ännu bättre avsikter. Som om det skulle minska ett gram CO2.

Inga tecken på framgång, men inga tecken på avbokning

Rapporten är inte kritisk till klimatet och avbryter inte på något sätt det gröna skiftet: Den är inriktad på att varna för ökad fossil energianvändning och dokumenterar främst gapet mellan en planerad 120-procentig ökning av fossil kolväteproduktion och de nedskärningar som krävs för att uppnå målen i det berömda Parisavtalet från 2015.

Då skrev 192 länder under på att ta kontroll över planetens klimat så att uppvärmningen inte överstiger 1,5 grader, som om det finns vetenskap som kan förutsäga naturens ständigt föränderliga klimatförändringar fram till år 2100, vetenskap och empiriska bevis för att ”energiomställning” genom påstådda ”klimatåtgärder” är möjlig, eller att klimatet faktiskt kommer att ”lyda” våra CO2-minskningar.

Inget i de siffror som presenteras visar att det ”gröna skiftet” faktiskt existerar, att det har pågått i decennier eller att det är i närheten av att vara kopplat till verkligheten – men det är vad klimatindustrin vill: Varje bakslag framställs som en möjlighet att lägga ännu mer pengar på klimatpolitik och försöka ännu hårdare att uppnå mål som aldrig har varit möjliga att uppnå. Varje misslyckande framställs som en utmaning, och den grandiosa energiomställning som de föreställer sig omtalas alltid som oundviklig och naturlig.

Det finns inget grönt skifte

I verkligheten är klimatpolitiken baserad på science fiction, fantasimatematik, grupptänkande och Musse Pigg-ekonomi. Allt som rör klimatpolitiken bygger på självbedrägeri och väljarbedrägeri, och anledningen är uppenbar: Klimatpolitiken är också en fantastisk pengamaskin, en bluffgenerator, en vinstmöjlighet och ett perfekt tillfälle för maktmissbruk och korruption. Det är just därför som klimatpolitiken inte går att stoppa, trots att klyftan mellan avsikter och realiteter ökar i allt snabbare takt.

Norska NRK:s klimatredaktion är naturligtvis skyldig att bevaka denna rapport, men de är också skyldiga att fortsätta att vilseleda allmänheten att tro att det finns ett ”grönt skifte” i världen. Därför intervjuar de bara personer som lever på klimatpolitiken, som Solveig Aamodt, forskare vid det offentligt finansierade CICERO Senter for klimaforskning, som sedan 1990 har gett över 100 karriärister i uppdrag att skapa en kvasivetenskaplig grund för politikernas utgifter för klimatet. Hon säger till NRK:

”Med ökande handelskrig och fokus på många andra saker än klimatet är det inte särskilt förvånande att vi inte tar ett stort steg i rätt riktning.”

Detta är fel. Vi riktiga analytiker har dokumenterat att detta sociala experiment kommer att gå i fel riktning sedan 1990-talet. Och eftersom vi kritiker förlitar oss på riktig vetenskap har vi också haft rätt hela tiden. NRK har däremot till uppgift att skrämma upp människor med subjektiv politisk propaganda och skapa oro och ångest hos befolkningen så att klimatpolitiken kan fortsätta. Därför innehåller deras artiklar alltid information som dryper av domedagsvarningar om hotande skyfall, översvämningar, helvetisk hetta, svält, död och katastrof baserat på framtida forskning från klimatprästerskapet.

Man kan inte tillåta medborgarna att ställa kritiska frågor om klimatpolitiken, så NRK använder bibliska och kvasireligiösa metoder för att påverka den allmänna opinionen och stoppa klimatkätteriet. Medierna, politikerna och klimatindustrin tjänar stort på detta.

Ingen korrelation mellan löften och resultat

Problemet är naturligtvis att skrämselpropaganda blir alltmer ineffektiv när människor kan se verkligheten med egna ögon: Klimatpolitiken fungerar inte och påverkar dem negativt i deras vardag. Människor ser också utgifter, korruption, vinstdrivande, misslyckanden, manipulation, tvång och brist på negativa resultat av klimathysterin, vilket gör det allt svårare att hålla människor trogna berättelsen. Alla med en IQ över 85 vet nu att det är en illusion att uppnå klimatmålen för 2030 och 2050, men klimatpolitiken har aldrig handlat om fakta, matematik, vetenskap, observation eller resultat. Det handlar om pengar, makt och prestige.

Det här låter som ett djärvt påstående, men bevisen är stenhårda. Det finns ingen logisk förklaring till att norska skogar är undantagna från koldioxidräkenskaperna. Hade skogen varit med skulle världens mest elektrifierade land redan ha uppnått sina klimatmål och klimatpolitiken, skatterna och övergreppen på norsk natur, transport och industri hade varit helt onödiga.

Men då hade inte politikernas kompisar i vindkrafts- och energiindustrin fått ta över som de har gjort, och kompisarna i EU och FN hade kritiserat norska politiker för ”bristande klimatambitioner”. Ett annat bevis är att alla negativa resultat av ”klimatåtgärder” alltid används för att rättfärdiga att man satsar ännu hårdare och lägger ännu mer pengar på klimatprofitörer. Titta bara på hur fokus på klimatkvoter, koldioxidlagring, vätgas och biobränslen går i återkommande modevågor

Klimatpolitiken är så uppenbart rutten och genomkorrumperad att det börjar bli svårt att dölja den. Men tro inte att de människor som lever av och för detta bedrägeri kommer att ge upp frivilligt. Det kommer att krävas mycket mer än en rapport som tydligt visar hur meningslös 30-40 års klimatpolitik faktiskt har varit.

Eftersom så många människor lever på den här bluffen kommer det nog att ta minst tio år till innan korthuset rasar på allvar. Men kanske kommer Trumps avlysning av all klimatpolitik att få fler regeringar och väljare att inse sanningen: Energiomställningen är en fiktion, och naturens klimatförändringar kommer att fortsätta oavsett vad vi gör.