I Bamako, huvudstaden i det inlandsbelägna västafrikanska landet Mali, har det välbekanta ljudet av bilmotorer och tutande horn ersatts av ljudet av släpande fötter. Invånarna skjuter slitna motorcyklar genom stadens dammiga gator, frustrerade över den bränsleblockad som har lamslagit Mali i mer än två månader.

Detta rapporteras av BBC.

Jama’at Nusrat al-Islam wal-Muslimin (JNIM), en jihadistisk milis med kopplingar till terroristnätverket al-Qaida, har attackerat tankbilar som transporterar bränsle till Mali och därmed utvidgat sin långvariga gerillakrigföring till att även omfatta ekonomisk krigföring.

JNIM-krigare har kidnappat förare och satt eld på mer än 100 lastbilar på väg till Bamako.

Vardagen har vänts upp och ner för miljontals malier – skolor och universitet har tvingats stänga, livsmedelspriserna har stigit kraftigt och sjukhusen kämpar med strömavbrott.

Bränslebristen har väckt oro utanför Mali, och USA har uppmanat amerikaner att inte resa till Mali, medan Frankrike har rått sina medborgare i det västafrikanska landet att lämna det så snart som möjligt.

En bild som karaktäriserar krisen är de långa köerna som bildas utanför bensinstationerna.

”Vi väntar här på bränsle och har varit här i mer än fyra dagar nu”, säger Sidi Djiré, en taxichaufför som väntar vid en bensinstation i Bamako.

Djiré säger att han hoppas att Malis militärledda regering snart kommer att hitta en lösning på krisen, eftersom ”oavsett om man är försäljare eller lärare har allas arbete påverkats”.

Många kurirer och busschaufförer har tagit till att sova på bensinstationer i hopp om att vara först med att tanka när bränslet levereras.

Och eftersom priserna på kollektivtrafiken har tredubblats i vissa delar av huvudstaden har vissa passagerare helt slutat åka buss och går istället långa sträckor till jobbet.

På marknaden Baco Djicoroni i Bamako säger kunden Assitan Diarra att livsmedelspriserna har tredubblats. Handlarna berättar för BBC att priserna har stigit eftersom transportkostnaderna har ökat kraftigt och tillgången på importerade varor har minskat.

Bakom kaoset verkar det finnas en noggrant utarbetad plan.

Juntan hade folkligt stöd när den tog makten för fem år sedan, med löften om att ta itu med den långvariga säkerhetskrisen som utlöstes av en separatistisk rebellrörelse i norr, som sedan kapades av militanta islamistiska grupper som JNIM.

Jihadistupproret har dock fortsatt, vilket har gjort stora delar av landets norra och östra delar omöjliga att styra.

JNIM har intensifierat sina attacker i detta område under det senaste året, och bränsleblockaden innebär en betydande eskalering jämfört med de vanliga bakhållen. Mali är ett land utan kust, så bränsletillförseln måste transporteras på väg från grannländer som Senegal och Elfenbenskusten.

Genom att strypa bränsletillgången – som är livsviktig för transporter, elförsörjning och logistik – tvingar JNIM regeringen in i en defensiv position.

Bränslebristen har haft en stor inverkan på sjukhusen – bristen på diesel innebär att många vårdinrättningar inte kan köra generatorer under längre perioder och därför drabbas av strömavbrott som hotar deras förmåga att hantera akuta situationer.

På Kalaban Coro-hälsocentret har läkarna till och med svårt att komma till sina arbetspass.

”Vår personal måste komma till jobbet i tid och punktligt, men det har blivit extremt svårt för dem att få tag på bränsle bara för att ta sig till jobbet”, säger dr Issa Guido.

Pendlingen har också varit ett problem för lärare och elever. Som ett resultat av detta beordrades skolor och universitet att stänga i två veckor. De öppnade igen på måndagen, men enligt rapporter kan personalen i vissa landsbygdsområden fortfarande inte ta sig till arbetet.

Förstörelsen har påverkat miljontals människors liv – och malierna ifrågasätter tyst regeringens förmåga att hantera situationen.

I ett försök att mildra krisen har juntan aviserat en rad nödåtgärder.

Arméns lastbilar lastade med soldater har eskorterat bränslekonvojer från gränserna till huvudstaden, men operationerna är förknippade med säkerhetsrisker, och vissa av konvojerna har attackerats trots arméns närvaro.

Regeringen har också ingått ett avtal med Ryssland om nödleveranser av bränsle, enligt rapporter. Statliga medier uppger att Bamako förhandlar med Moskva om både import av raffinerad petroleum och tekniskt bistånd för att säkra transportvägarna.

Bränslebristen är ett tveeggat svärd för regeringen, som leds av kupledaren överste Assimi Goïta. Å ena sidan kan regimen framställa sig som ett offer för jihadismen, vilket kan samla nationalistiskt stöd och rättfärdiga strängare säkerhetsåtgärder.

Å andra sidan har blockaden blottlagt regeringens försvagade inflytande utanför Bamako och undergrävt allmänhetens förtroende för en regim som kom till makten med löften om att bekämpa jihadismen. Bränslebristen har också ökat landets beroende av Ryssland.

Legosoldater från Ryssland har stöttat överste Goïtas regering sedan franska och FN-trupper lämnade landet. Förhållandet till USA och EU är redan ansträngt, och banden med Frankrike har praktiskt taget brutits.

Men för vanliga malier betyder geopolitik föga när de står inför oöverkomliga livsmedelspriser och oförmåga att ta sig till arbetet.

Amidou Diallo, en svetsare som förgäves har letat efter bränsle till sin generator, fruktar att bristen kan leda till ökad brottslighet och en försämrad säkerhetssituation. ”Vi står inför en kris”, säger han till BBC. ”Om detta fortsätter kan andra problem uppstå – och det kan ge människor farliga idéer.”