Återigen ser vi rubrikerna. Återigen ser vi havet av blommor. Och återigen hör vi samma absurda ursäkt från familjen: ”Han var en bra pojke.”

Naveed Akram (24) var en ”bra pojke”, enligt hans mamma, som nu sitter chockad i sitt hem. Han drack inte, han rökte inte, han var en tyst kille som gillade att simma. Denna ”duktiga pojke” hade också svurit trohet till IS. Tillsammans med sin far har han nu slaktat oskyldiga människor, däribland en tioårig flicka, mitt under en judisk helgdag.

Det är här vi måste vakna upp. Det är här naiviteten måste begravas en gång för alla.

Det mest provocerande med tragedin i Australien är inte bara brutaliteten, utan att myndigheterna kände till den.

Både far och son var ”kända av polisen” sedan tidigare. Sonen stod på underrättelsetjänstens listor. Trots detta fick de röra sig fritt bland människor. Trots detta fick de planera och genomföra massmord. Detta är den verklighet vi har importerat till Väst, och det är just därför kravet på återvandring i Norge inte är extremt, utan absolut nödvändigt självförsvar.

När norska politiker, med Støre i spetsen, säger att de ”följer situationen noga” eller är ”oroade”, är det bara tomt prat. ”Övervakning” stoppar inte kulor. Vi kan inte längre acceptera att människor som föraktar våra värderingar, hatar judar och betraktar oss alla som ”vantrogna” får stanna kvar i landet medan vi väntar på att de ska agera på sitt hat.

Lärdomen från Sydney måste vara kristallklar och brutal. Om du har kommit till vårt land, fått vårt skydd och kanske till och med fått ett norskt (eller svenskt) pass, så är det inte en permanent rättighet.

Det är ett privilegium.

I det ögonblick du begår ett allvarligt brott eller visar att din lojalitet ligger hos islamistiska mörka krafter snarare än hos det samhälle som försörjer dig, bryts avtalet. Då ska det inte finnas några socialarbetare och ingen ”andra chans”.

Ditt medborgarskap bör återkallas och du bör skickas iväg. Tillbaka dit du kom ifrån.

Moderns uttalande om den ”snälla pojken” är en stark påminnelse om att problemet inte nödvändigtvis är försummelse eller dåliga hem, utan en giftig ideologi som hjärntvättar människor mitt framför våra ögon. En ideologi som är en ständig fara för alla som inte underkastar sig den.

Om vi vill undvika australiska förhållanden på Karl Johan eller på norska badstränder måste vi sluta vara dumsnälla. Vi måste förebygga dem. Kriminella utlänningar och islamister har ingen plats i Norge.

Säkerheten för laglydiga medborgare måste alltid ha företräde framför rättigheterna för dem som vill oss ont.