I julnattens mörker lyser en stjärna som vägleder oss hem, oavsett hur vilsna vi känner oss. Julberättelsen från Lukasevangeliet är en berättelse som är en naturlig del av vår kultur och identitet, men som idag väcker debatt och motstånd och till och med uppfattas som farlig, särskilt för barn.

Det finns en anledning till denna rädsla: Orden har makt.

Detta är inte bara en saga, utan ett vittnesbörd om en vändpunkt i historien – att Gud blev människa i ett litet, försvarslöst barn som ett bevis på sin oändliga kärlek till var och en av oss.

När vi förstår detta inser vi att vi aldrig är riktigt ensamma eller förlorade; ord förändrar oss, omvänder oss och leder oss bort från mörkret, in i Guds ljus, med stjärnan som vår vägvisare. Välkommen att lyssna på våra tankar inför söndagen!

Julafton

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
ch på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra – och se: allt var så som det hade sagts dem.

Lukas 2:1-20