Den globala kampanjen mot kvinnlig könsstympning är skadlig, stigmatiserar invandrare och tar inte hänsyn till kulturell komplexitet, enligt en artikel publicerad den 14 december i Journal of Medical Ethics, som ingår i British Medical Journal Group.

Tillvägagångssättet i frågan bör därför omprövas, konstaterar de 25 författarna till artikeln, varav de flesta är kvinnor från USA, Kanada, Storbritannien, Spanien, Schweiz, Belgien, Sverige, Australien, Singapore och Sierra Leone.

Kvinnlig könsstympning (ibland kallad omskärelse), ofta förkortat till FGM efter den engelska termen Female Genital Mutilation, utövas oftast i Afrika och ofta i länder som Somalia, Guinea, Sierra Leone och andra – och innebär att könsorganen, såsom klitoris och blygdläppar, avlägsnas med rakblad, vilket utförs privat och utan bedövning.

Fenomenet fördöms allmänt i västvärlden, men enligt de 25 akademikerna är detta inte lämpligt. I sammanfattningen av artikeln, där termen ”kvinnlig könsstympning” sätts inom citationstecken, skriver de bland annat:

Vi hävdar att en allmänt förekommande ”standardberättelse” döljer mångfalden av praxis, betydelser och erfarenheter bland de drabbade. Denna diskurs, som drivs av ett starkt rasifierat och etnocentriskt ramverk, har lett till oavsiktliga men allvarliga konsekvenser: försvagat förtroende för hälso- och sjukvården, tystnad bland avvikande eller nyanserade röster i samhället, rasprofilering och oproportionerlig rättslig övervakning av invandrarfamiljer.

Kvinnlig könsstympning kan jämföras med könskirurgi som utförs i Väst, tillägger den. The Times skriver:

Artikeln drar en parallell mellan kvinnlig könsstympning i Afrika och en trend för kosmetisk könskirurgi i Storbritannien och USA, där kvinnor genomgår operationer för att skapa en ”designervagina”.

Några av författarna tillhör institutioner som traditionellt anses vara framstående:

Artikeln publicerades i BMJ:s Journal of Medical Ethics, och bland de 25 medförfattarna finns akademiker från University of Cambridge, University of Bristol och Brighton and Sussex Medical School.

Konsekvenserna av den stympning som de i praktiken försvarar begränsar sig inte till minskad känslighet nedtill:

Det kan orsaka svår smärta, skador och långvariga hälsoproblem, och organisationer som FN stöder ett förbud mot det och erkänner det som en kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter.

Det är dock lagstiftningen i väst som författarna lyfter fram som ett problem:

De skriver: ”Lagar mot kvinnlig könsstympning i västländer har lett till marginalisering av invandrargrupper, förstärkt utestängande praxis och bidragit till social stigmatisering. Även om lagarna är avsedda att skydda, kan de fungera som ett verktyg för utestängning och förstärka klyftan mellan dessa grupper och samhället i stort.”

Politiker har reagerat negativt på akademisternas presentation:

Claire Coutinho, skuggminister för kvinnor och jämställdhet, sa:

”Detta är en avskyvärd handling, och vi bör kalla den för vad den är: stympning.

Det är otroligt att medlemmar av läkarkåren vill försköna den hårda verklighet som unga flickor som utsätts för denna fruktansvärda praxis möter, i ’mångfaldens’ namn.”

En kollega är också kritisk:

Dr Alice Evans, seniorlektor vid King’s College London med specialisering på genus och internationell utveckling, säger att essän är ett exempel på hur ”den akademiska världen gräver sin egen grav”.

Enligt Evans underskattar författarna till artikeln det faktum att denna praxis är ett instrument för patriarkalisk kontroll, skriver The Times.