I en intressant intervju med tidningen Dagen säger William Grosås, lektor vid NLA University College, att texten är koncis, full av andliga sanningar och vad han kallar ”koncentrerad kristologi”.

Dessa formuleringar, ofta i koncentrerat språk, fungerade som en nyckel för de tidiga kristna att läsa Skrifterna, eller Gamla testamentet. De uttryckte några djupa sanningar om Gud.

Frågan för oss är hur tron påverkar samhället, precis som den påverkar troende, men kanske lika viktigt: hur dagens samhälle reagerar på ett sanningsanspråk.

Året 2025 har visat att de politiska konsekvenserna av tron har förändrats. Vi talar inte längre så mycket om sanning. Nu handlar det mest om välgörenhet och kampen mot diskriminering, och det är ämnet diskriminering som vi kommer att ta upp denna sista söndag på året. Det gångna året har gett oss flera exempel på grupper som reagerar på byråkratiska beslut samtidigt som de stöder strikt antidiskrimineringslagstiftning, även om de vill ha frihet för sig själva och sina egna.

I debatten om Budfirs råd till offentligt anställda om hur de ska bemöta människor de inte känner betonade KrFU-ledaren Ingrid Olina Hovland att det är ”absolut avgörande att bekämpa alla former av diskriminering och se till att alla behandlas med respekt och jämlikhet i sina kontakter med den offentliga sektorn”.

När Espen Ottosen analyserade Asle Tojes kolumn ”Vil Norge overleve det som kommer?”, var hans mål att ta reda på om Asle Toje använde Aftenposten för att normalisera nazistiska idéer. I sin läsning av Tojes text reagerade Espen Ottosen särskilt starkt på en sak: han uppfattade Asle Tojes försvar av en strängare invandringspolitik som diskriminering och framförde följande argument:

Det är helt i sin ordning att vara för en sträng invandringspolitik. Ja, det är rimligt att neka extremister inresa i Norge. Men att utesluta människor från Norge enbart på grund av deras muslimska tro (även om den utövas fredligt) är helt enkelt diskriminering.

Eller som det står i KrF:s program:

All form av förtryck och diskriminering baserad på vem du är och vilka egenskaper du har är en oacceptabel kränkning av människans värdighet och rättigheter.

KrF:s program är en naturlig fortsättning på den antidiskrimineringslag som antogs 2013 och som stöds av partiet. Vid den tidpunkten utfärdade den berörda kommittén (inklusive KrF) i Stortinget följande uttalande:

Majoriteten av utskottet, med undantag för ledamöterna från Fremskrittspartiet, vill betona att ett av syftena med att inkludera könsidentitet och könsuttryck i lagen just är att bidra till att förändra samhällets attityder och motverka negativa och fördomsfulla attityder.

De senaste årens händelser har fått många kristna och andra att engagera sig. Vi hörde att byråkratin hade blivit aktivistisk. Få, om ens någon, förstod att det finns en grundläggande konflikt mellan att vilja ha frihet och samtidigt ett samhälle utan diskriminering.

Byråkratins beslut visar oss att tron på en absolut sanning står i konflikt med den verklighetsuppfattning som diskrimineringslagen bygger på. Den är inte förenlig med lagstiftarens avsikt med lagen. Detta gäller dock inte bara områden som rör sexuell läggning och könsidentitet. Andra religioner än kristendomen har till exempel samma skydd.

Detta innebär att kristendomen, i ljuset av diskrimineringslagen, uppfattas som diskriminerande eftersom den hävdar att det finns en sanning om både Gud och människan. I den kristna tron är det tron på en sanning om Gud som ger alla samma mänskliga värdighet, samtidigt som Gud kallar oss att leva som han vill att vi ska leva.

Den förståelse som lagstiftarna baserar sitt arbete på är ett viktigt kännetecken för det vi kallar liberal demokrati, en demokrati som har skyddet av vad vi kallar utsatta grupper som ett centralt mål. Utmaningen uppstår när dessa utsatta grupper inkluderar vad vi kan kalla opinionsbildande grupper, det vill säga människor som tror, eller som den berörda parlamentskommittén uttryckte det:

Det är upp till individen att definiera sig själv.

Men i den kristna tron är det inte upp till människor att definiera vare sig sig själva eller Gud. Men det är den autonomi som moderna människor kräver, och vi bör förstå att byråkratin kräver att vi alla böjer oss. Förhoppningen för 2026 bör därför vara att vi slutar diskutera konsekvenserna av en politisk revolution, utan istället tar itu med de grundläggande orsakerna till konflikterna. Då kommer vi att förstå att det är en fråga om val, eftersom drömmen om ett samhälle utan diskriminering kommer att förstöra friheten.

Kristendomen pekar på en Gud som ”uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdigades som andlig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten”. Lagstiftarna pekar på sig själva som utgångspunkten för moral. Det ena leder till frihet, det andra till tvång.