Det är nästan rörande att se hur VG och The New York Times nu refererar till Marjorie Taylor Greene.

Kvinnan som i åratal har framställts som symbolen för allt som är fel med det republikanska partiet, en farlig konspirationsteoretiker och ett hot mot demokratin, behandlas plötsligt som ett vittne till sanningen. Vad har hänt? Har hon förändrat sin personlighet? Nej. Hon har helt enkelt gjort det enda som kan ge henne förlåtelse i den liberala pressen.

Hon har attackerat Donald Trump.

VG upprepar nu okritiskt Greenes uttalanden om att hon har ”mognat” och fått ”mer djup”. Det är samma medier som tidigare förlöjligade henne för uttalanden om ”judiska rymdlasrar” och QAnon-konspirationer. När hon var en av Trumps främsta anhängare fanns det inga gränser för hur hårt hon behandlades. Varje mening hon yttrade vändes upp och ner för att bevisa att hon var galen. Nu, när hon kallar sig ”naiv” för att hon stöder presidenten, behandlas hon med silkesvantar som avslöjar pressens verkliga agenda.

Det är en uppenbar dubbelmoral. New York Times ger utrymme för en ”stor intervju” där Greene får berätta om hur hon reagerade på Trumps tal vid minnesceremonin för Charlie Kirk. När Trump förklarade att han ”hatar sin motståndare” och Greene reagerade med avsky, passade hon plötsligt in i berättelsen. Det faktum att hon tidigare har anklagat demokraterna för förräderi och föreslagit att de borde avrättas har bekvämt glömts bort eller tonats ned.

Nu är hon ett offer för Trumps ”giftiga kultur”.

Fallet med Jeffrey Epstein-dokumenten är också talande. Greene, som nu framställs som en visselblåsare som hotades av Trump för att hon ville offentliggöra dokumenten, stämplades tidigare som någon som spred desinformation. När hon nu hävdar att Trump ringde och skrek att ”mina vänner kommer att skadas” om filerna offentliggjordes, tror man på henne. Var fanns detta förtroende för hennes omdöme för två år sedan?

Sanningen är att för medier som VG och New York Times spelar det ingen roll vem avsändaren är, så länge budskapet skadar Donald Trump. Greene har gått från att vara en paria till att bli en användbar idiot för den vänsterorienterade presskåren. Det handlar inte om journalistik eller strävan efter sanningen, utan om politisk opportunism.

Nu när Greene avgår från kongressen och klagar över dödshot från sina egna tidigare allierade möts hon av en förståelse som hon aldrig kom i närheten av när hon var på den andra sidan. Det bekräftar bara vad många har vetat länge.

I dessa redaktionsrum är moral inte en fast princip, utan ett taktiskt verktyg som anpassas efter vem man vill rikta in sig på.