När en svensk biskop tar emot en bild som sexualiserar Kristi korsfästelse och tackas för att han utestänger bibeltrogna prästkandidater, är det dags att ställa den obekväma frågan: Hur mycket av kristendomen kan man avskaffa innan en kyrka upphör att vara kyrka?

Rubriken i Kyrkans tidning triumferar: ”Biskopen fick tack för sitt ställningstagande. Nu har biskop Andreas Holmberg fått sin gåva för att han bara viger präster som säger ja till samkönade äktenskap.”

Syftet med artikeln går inte att ta miste på. Läsaren ska glädjas åt detta lyckliga ögonblick som tydligen utspelade sig under prästvigningen av stiftets nya präster och diakoner. Fotot, som förmedlar lycka och samhörighet mellan tre förmodat fromma ämbetsbärare i full ämbetsprakt, förstärker budskapet.

Biskopen i Stockholms stift, Andreas Holmberg, strålar ikapp med junisolens blänk i biskopskräklan och två kaftanklädda präster flankerar honom. Även de ser väldigt nöjda ut, och de har goda skäl till det: just dessa två präster – Adrienne Riddez och Lars Gårdfeldt – är framträdande hbtqi-aktivister (”representanter för hbtqi-communityt” som Kyrkans tidning benämner dem) och deras glada uppsyner bottnar i att biskop Andreas tillhör de biskopar som har övergett Bibeln till förmån för världen.

Eller mer korrekt – till förmån för woke.

Nu har dessa tre förevigats i ett foto som på ett förträffligt sätt visualiserar den slutgiltiga splittringen av Svenska kyrkan genom exkluderingen av präster och prästkandidater (och i praktiken även församlingsbor) som inte anser att sexuell lassiez faire, egocentrism och homosex trumfar Bibeln.

Tydligen är det något att glädjas åt, av dessa tre ämbetsbärares leenden att döma.

Aktivistprästen som vägrade viga heterosexuella

Lars Gårdfeldt torde vara extra nöjd. Han tillhör dem som, liksom Socialdemokraterna, har arbetat länge för att en gång för alla göra sig av med så kallade konservativa präster – det vill säga präster som envisas att tro på att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna (Matt 19:4-5).

År 2021 meddelade Gårdfeldt exempelvis, självklart ackompanjerad av pukor och trumpeter, att han inte längre tänkte viga par som bestod av en man och en kvinna. Två år senare beslöt Gårdfeldt sig för att åter börja viga heterosexuella – men då enbart i de stift där biskopen vägrade prästviga prästkandidater som (baserat på teologisk övertygelse) avvisade samkönade vigslar…

Tydligen gick det utmärkt att agera så, utan att drabbas av reprimander. I just den här frågan. Ur just Gårdfeldts perspektiv. Man kan undra varför.

Jesu försoningsdöd – som homosex

Men, men. Låt oss nu glädjas med dessa tre och fråga oss: ”Vad är det för fint konstverk som biskopen är så glad över att föräras?”

Kyrkans tidning låter oss få veta att det är ett signerat fotografi av Elisabeth Ohlson Wallin. Så pass? Av bilden i tidningen är det lite svårt att urskilja motivet, men det finns tack och lov andra platser där ”konstverket” finns att beskåda.

”Korsfästelsen” ur Ecce Homo av Elisabeth Ohlson Wallin. Foto: Skärmdump Facebook

Fotot är ett av de tolv iscensatta fotografier som utgjorde fotografen Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecco Homo. Just detta konstverk bär titeln ”Korsfästelsen” och framställer Jesu försoningsdöd genom ett tydligt erotiskt foto av två nakna, homosexuella män.

Döden på Korset degraderad till homosex.

Ursäkta mig, men what the actual f*ck..?

Hur är det ens möjligt? Hur är det ens möjligt att håna Kristus, den kristna tron och de som älskar Kristus på detta sätt? Hur kommer man ens på tanken? Och att stå där och le och vara glad åt eländet? I sina ämbetsdräkter? Hur. I. Hela. Glödhetaste. Är. Det. Möjligt?

Svaret på den frågan är såklart att det inte är möjligt – i en kristen kyrka.

I en kristen kyrka hade den enda tänkbara responsen från biskopens sida varit att vänligt men bestämt förklara för dessa två aktivister att ”nej, jag kan inte ta emot denna och jag hoppas att ni förstår varför – och ni två ska infinna er på mitt kontor på måndag morgon…”. Men så sa inte biskopen. Han log, tackade och tog emot.

En värdegrundscertifierad judaskyss.

Amerikanska perspektiv

Eftersom jag befinner mig i USA, tog jag mig friheten att visa artikeln för pastor Ken. Söndagsmässan var över, kyrkan hade i vanlig ordning varit så full att man fått ta fram extra stolar till de över 250 (psalmsjungande och nattvardsfiranded) gudstjänstbesökarna, från spädbarn till hundraåringar. Detta i en avlägset belägen luthersk kyrka – helt finansierad genom församlingsmedlemmarnas frivilliga gåvor och personliga engagemang.

Med andra ord: En helt vanlig församling, en helt vanlig söndag.

För en svenskkyrklig är det närmast surrealistiskt. Men om man frågar vad som får människor att komma till gudstjänsterna och delta aktivt i församlingsverksamheten är svaret enkelt: Allt fokuserar på Kristus.

Här älskar och ärar man Kristus. Här tar man Bibelns ord på allvar – alltså existerar det varken hbtqi-aktivister eller samkönade äktenskap, men heller inga krav på exkludering av dem som tycker annorlunda än man själv. Alla är välkomna. Här ”är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna” eftersom man anser att alla döpta är ett i Kristus Jesus (Gal 3:28).

Och tänk: det går alldeles utmärkt att inte fokusera på vad andra gör i sovrummet (och med vem), kräva att andra ska anpassa sig efter ens egna sexuella preferenser eller visa sig så där härligt modern och normbrytande genom att håna Kristus (samtidigt som man fördömer allt som kan resultera i ömma tår hos anhängare av *en viss annan religion*). Det går – och det resulterar dessutom i knökfulla kyrkor.

Så hur reagerade pastor Ken inför Kyrkans tidnings glädjerika budskap?

Pastor Ken tittade på fotot, blinkade hårt ett par gånger och tittade igen. Sedan tittade han på mig.

– Så här långt kan det alltså gå, sa pastor Ken efter en stunds tystnad. Han var märkbart berörd.

– Men det är ju det här Bibeln förutspår. De står inte ut med Guds ord, och därför förkunnar de sin egen lära (Apg 20:30).

Facit finns i Bibeln

Bibeln har nämligen facit. Gång på gång talar texterna om tider när kristna ska förföljas, hånas och dödas (bildligt och bokstavligen). Nedanstående är bara några få exempel:

”Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud.” (2 Tim 3:1-4)

”Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. Onda människor och svindlare kommer att gå allt längre på vägen mot fördärvet, på en gång bedragare och bedragna.” (2 Tim 3:12-13)

”Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen.” (2 Tim 4:3-4)

”Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg.” (2 Pet 2:1-2)

Det står där, svart på vitt. Men aldrig hade jag trott att jag skulle behöva uppleva det. Inte i min kyrka.

Men nu är vi vid den punkt, där präster som i sina prästlöften lovat att ”med Guds hjälp och i förtröstan på hans nåd stå fast i kyrkans tro, förkunna Guds ord rent och klart enligt den heliga Skrift och vår kyrkas bekännelse, rätt förvalta sakramenten och i övrigt fullgöra mina uppgifter så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen” kan lämna över ett foto där korsfästelsen förvandlats till homosex – och mötas av en leende biskop.

Det ironiska är såklart att just de ämbetsbärare som har en plastisk syn på både Bibelns ord, är de som får fungera som levande bevis på Bibelns profetiska auktoritet. I realtid. I Kyrkans tidning.

You can’t make this sh*t up.

Framtvingad homo-glädje – eller exkludering

Någonstans här förklarade jag för pastor Ken att biskoparna i Svenska kyrkan nyss förklarat att deras mål är att alla präster ”med glädje och av fri vilja” ska viga samkönade par, och att biskoparna tänker frammana denna ”glädje” genom att skicka tveksamma präster och prästkandidater till terapeuter eller låta dem praktisera i ”församlingar med aktivt hbtqi+-arbete”.

Infinner sig inte den av biskoparna önskade ”glädjen”, väntar ett oklart öde. Om man inte är prästkandidat, förstås, för då är biskoparna tydliga med att det inte blir någon prästvigning, varpå kandidaten får se hundratusentals kronor i studielån go down the drains.

Exkludering i inkluderingens namn. Så charmerande sossigt.

Det lär bli glatt och frivilligt värre, när man får välja mellan fortsatt tjänst (och lön) eller arbetslöshet. Men även här har Bibeln facit, och präster och prästkandidater med teologisk ryggrad kan påminna sig Jesu ord i Bergspredikan:

”Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen.” (Matt 5:10-12)

Pastor Ken skakade på huvudet och suckade.

– Du… Kan du skicka mig länken till artikeln..? frågade han försiktigt.

Visst kunde jag det.

Pastor Ken förklarade att ingen av hans pastorskollegor skulle tro på detta om han inte kunde visa upp artikeln som bevis. Så fullständigt orimligt och sorgligt ansåg han det vara.

Den jobbiga frågan måste ställas

Som bekant normaliserar man sin vardag. Det är först när man kan betrakta situationen utifrån, ur ett annat perspektiv, som man noterar det onormala – och ur ett amerikanskt, kristet, lutherskt perspektiv har Svenska kyrkan tappat det. Fullständigt.

Det har gått så långt nu att den jobbiga frågan måste ställas: När upphör en kyrka att vara kyrka?

Är en kyrka som väljer bort Bibeln till förmån för sexuell aktivism en kristen kyrka? Är en kyrka vars biskopar aktivt arbetar för att utesluta präster som hedrar Kristus, Bibeln och bekännelseskrifterna – det vill säga håller vad de lovat i prästvigningens löften – en kristen kyrka? Och är en kyrka vars ämbetsbärare ägnar sig åt att håna och sexualisera Guds Son en kristen kyrka?

Om svaren på de frågorna är ”nej” måste vi fråga oss vad Svenska kyrkan är, förutom en organisation som seglar under falskt flagg? En socialdemokratisk intresseorganisation à la LO? En underavdelning till RFSL? En sammanslutning av lajvande klimat-, abort- och hbtq-aktivister? Tja, vem vet. Men särskilt kristen är den tyvärr inte längre.

Så vad skulle Jesus ha sagt om läget inom Svenska kyrkan? Faktum är att han faktiskt redan har uttalat sig i frågan, för i Joh 16:1-3 står det skrivet:

”Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det.”

Kyrie eleison! Herre, förbarma dig! Förbarma dig över Svenska kyrkan – och framför allt: förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.

Vill du veta mer om Svenska kyrkans inställning till samkönade äktenskap, biskoparnas krav och den inomkyrkliga konflikten? Då rekommenderar jag att du går in på Frimodig Kyrkas hemsida för att läsa deras grundliga genomgång.

Samkönade äktenskap, Svenska kyrkans lära och vigselplikt