För att förstå vad USA är måste vi först förstå oss själva. Men Västeuropa är oförmöget att förstå de amerikanska patrioterna. Västeuropeiska socialister hatar det frihetsälskande USA. De förenta staterna grundades nämligen på raka motsatsen till socialism: individualism och ”One Nation under God”.

Aldrig i modern tid har motsättningarna i väst varit större.

I Skandinavien förstår folk inte hur avgrundsdjupa motsättningarna är, och hur farliga de håller på att bli. Varje dag matas vi med Trump-hat.

Detta har mainstreammedierna hållit på med i tio år, och det har förvrängt människors verklighetsbild och gjort dem mottagliga för en totalitär utveckling.

Ingen av dem vill dokumentera vad som händer med oss; de ser effektivt till att blockera självinsikt och självkritik, vilket är en förutsättning för varje levande samhälle. Därför märker folk inte att vi rör oss i riktning mot det totalitära.

Document försöker vara motkraften.

Ålder har blivit ett värde som de inte kan ta ifrån oss. Den som har levt och upplevt något besitter något oersättligt: Vi minns hur det var. Vi kan jämföra. Svaret fyller många med missmod. Utvecklingen går åt fel håll, och de ser föga hopp. Medierna ser till att mörklägga eller förvränga de ljuspunkter som trots allt finns.

I stället för «genomströmning» har vi en politik som bygger på föreställningen att liknande söker liknande. Medierna arbetar med en extrem vän-fiende-bild. De rekommenderar politiker både hemma och utomlands och hotar medborgarna med att det kommer att gå illa för dem om inte de förmodat rätta personerna vinner.

Vi såg det vid det senaste valet i Norge. Något djupt odemokratiskt har trängt in i politiken. Medierna och vänstern skapar en berättelse som handlar om moralisk överlägsenhet. Om du inte röstar på dem, är du en dålig människa.

De har en kortlek som består av trumfkort: rasism och islamofobi. De är självklara och absoluta.

Men om ett parti i politiken har makten att definiera och det andra är maktlöst, har vi inte längre någon demokrati.

Trump har haft denna funktion i Västeuropa de senaste tio åren. Han har varit huggyxan.

Säg mig vad du tycker om Trump, så ska jag säga dig vem du är.

Det farliga för Europa är att eliten har misskött kontinenten i sådan utsträckning att folk inte förstår att USA är på väg att dra ifrån. Folk får höra att Europa står för den överlägsna kulturen jämfört med de vulgära amerikanerna. Men i verkligheten är det vi som sjunker.

Tack vare Trump och MAGA har amerikanerna förkastat den ”woke”-ideologin. De såg galenskapen och maktmissbruket hos Obama. De såg att en tidning som en gång var liberal, som New York Times, stelnade ideologiskt. NYT blev en förkämpe för en ideologi med starka inslag av marxism. Woke ser världen genom ideologiska glasögon och insisterar på att göra allt lika.

Det är kommunismens kännetecken: Nyckelordet är equity: Det betyder jämlikhet i resultat. Svaret på det mångfaldiga samhället är att jämna ut allt till minsta gemensamma nämnare. Socialister hatar kvalitet och kompetens. Vi känner igen denna innebörd av jämlikhet från både den franska och den ryska revolutionen. Det slutar alltid i våld.

Demokraterna har svängt åt vänster. Nu vinner kandidater som är öppet antiamerikanska och antikapitalistiska.

Trump säger att USA aldrig har stått inför ett större hot.

I de stora städerna som styrs av demokraterna har befolkningsförändringarna och ekonomin skapat grogrund för en radikalism som Amerika knappast någonsin har sett maken till.

Den europeiska eliten blir offer för sin egen förutfattade mening och dras mot New Yorks borgmästare Mamdani. De lyckas inte se dem som står bakom honom och vad Mamdani står för: judehat och hat mot de rika. Istället lockar de med freebies: gratis kollektivtrafik, gratis daghem, subventionerad hyra. ”Ät upp de rika!”

Och de resursstarka och välbärgade flyr.

Samma sak händer över hela USA. Folk flyttar från blå delstater till röda. Inte heller detta hör vi något om, för det är ”fel” väg.

Under kalla kriget var detta ett av de ovedersägliga argumenten mot vänstern: Varför flyr folk bara åt ett håll – från öst mot väst?

Muren genom Tyskland var ett bevis på socialismens nederlag.

Men den här gången vill den europeiska eliten inte veta varför amerikanerna flyr från demokratiskt styrda delstater. Om deras ideologi och samhällsmodell hade varit så överlägsen som de själva hävdar, borde det åtminstone ha funnits en liten ström åt andra hållet. Men så är det inte.

Folk röstar ”med fötterna”.

Den progressiva falangen reagerar med en inre radikalisering på att verkligheten motsäger dem: När en kandidat med SS-tatuering kan bli vald i Maine, med stöd från Elisabeth Warren och Bernie Sanders, är något allvarligt fel. Enligt alla tecken var Graham Platner en kandidat från helvetet. Men han blev vald.

Jack Schlossberg ställde upp i New York. Han är en Kennedy, son till Caroline Kennedy – vacker, välutbildad, rik och har allt. Men han nådde inte ända fram. Han vågade inte yla med vargarna. Han kunde ha sagt ett ord och därmed vunnit: Palestina.

Andra har inga problem med det. En damm brast efter den 7 oktober 2023, och det började innan israelerna inledde sin motaktion. Sedan dess har det bara eskalerat.

Skandinaver ingår i denna ström, och eftersom politik har blivit ett moraliskt certifieringsprov förstår vi inte vad som händer. Vi har ju klarat provet! Vi européer är ju civilisationens högsta nivå! Långt över odågor som Trump, JD Vance och Elon Musk.

Narcissism är ingen bra utgångspunkt för politik.

Så var det i Tyskland under mellankrigstiden, och i Sovjetunionen. Om politiken bara går åt ett håll, förändras dess karaktär. Endast medborgarnas dygd och civil courage kan förhindra det.

I USA blev galenskapen så stor att vinden vände.

Det berodde på att demokraternas och den djupa statens försök att stoppa Trump blev för uppenbara. Om man ska lyckas med en lögn måste den ha ett sken av trovärdighet. I USA var det för många händelser som rev den i bitar. Inte minst mediernas egna prognoser: De lovade att Trump var en rysk påverkare, att han vann tack vare Putin 2016. Försöket att avslöja honom fortsatte efter att han tillträdde. En kongressledamot som Adam Schiff (CA) sa att han hade sett bevisen bak stängda dörrar. Att det bara var en tidsfråga innan de skulle bli kända. Men när specialutredaren Bob Mueller lade fram sin rapport efter 22 månader och med obegränsade resurser, och inte hade hittat någonting alls, började folk undra. Spänningen var så hög att folk hörde den brista.

Som om inte det vore nog visade det sig att Mueller redan hade börjat drabbas av demens när han fick uppdraget. Hans framträdande i kongressen blev pinsamt.

Denna dynamik blev ännu tydligare när Biden ställde upp. Först var det frågan om huruvida resultatet var riggat. Vem kunde tro att denna skugga av en fallerad politiker kunde ha fått långt fler röster än Obama och Trump? Men orkestern, det vill säga medierna, fortsatte att spela – och överröstade alla pinsamheter som utspelade sig inför allmänheten: att det blev snubblande både med benen och tungan. Det var först vid duellen mot Trump den 28 juni 2024 som masken föll, och sanningen i all sin skrämmande fulhet blev uppenbar för hela världen.

Det var ett ögonblick av sanning, inte bara för demokraterna, utan för Washington-etablissemanget och för den del av världspressen som hade hållit Biden uppe.

Sedan kom historien om autopen-presidenten: Det var inte Biden som hade undertecknat presidentorderna och alla benådningar. Undertecknandet hade skett med hjälp av autopen.

Det var pricken över i:et. Allt hade varit ett spel!

Det amerikanska folket hade blivit lurat.

De mindes och förstod: Några hade samarbetat och placerat en senil man i världens mäktigaste ämbete, som omedelbart inledde en radikal politik: öppnande av gränserna och aktiv transport av illegala migranter djupt in i USA, med nattliga flygningar.

Denna förstörelse uppifrån byggde på ett års nedstängning under pandemin och efterföljande tvångsvaccinering. Avslöjandena om Anthony Faucis samarbete med kineserna kring utvecklingen av covid-19-viruset fortsätter fortfarande att komma. Detsamma gäller censuren och förföljelsen av dem som motsatte sig smittregimen. Det har just kommit fram att CIA jagade ”vaccinvägrare”.

Alla avslöjanden om mobiliseringen av statens makt mot medborgarna väcker reaktioner. Amerikanerna vill inte leva i en diktatur. Allt våldet sommaren 2020 var en väckarklocka.

Makt kontra styrka

Demokraterna, medierna och underrättelsetjänsterna har makt, men de har ingen styrka. Styrkan får politikerna från folket, och det var denna styrka som lade grunden för att Trump kunde göra sin historiska comeback.

Om man tittar på röstantalet för 2020 är det uppenbart att det var något allvarligt fel med det valet.

Det är frestande att citera Martin Luther King jr.: The arc of history bends toward justice. (Historiens båge sträcker sig mot rättvisa.)

Detta har alltid varit socialisternas övertygelse, och det är de som ska åstadkomma rättvisan. De känner sig kallade. Detta var Obamas uppdrag: att omvandla Amerika.

Men den viktigaste komponenten i ekvationen saknas: Gud.

Om människor tror att de på egen hand kan skapa en rättvis värld, blir resultatet det motsatta.

Detta har att göra med människans natur. Socialisterna vill inte höra talas om det. De står i en tradition som går tillbaka till Jean-Jacques Rousseau, som hävdar att människor föds fria och utan skuld.

Men grundlagsfäderna visste något annat: Människan är «flawed» redan från befruktningen: ett syndigt väsen. Om lagstiftaren utgår från att människan kan reglera sig själv om den får chansen, blir resultatet anarki.

Slogans som Defund the police och Abolish ICE symboliserar detta utopiska tänkande. Amerikanerna ser vad de ser: människor som rånas och mördas på öppen gata.

Europeiska medier vill naturligtvis inte skriva om det, för samma sak händer här, och i ännu större utsträckning.

Motståndskraft

Skillnaderna mellan USA och Europa är djupgående, och det är dessa som nu kommer till uttryck:

Samhällena utsätts för ett stort stresstest som avslöjar om det finns någon motståndskraft kvar. Amerikanerna visade sig ha det när Trump trädde fram.

Han återupplivar det som var grundlagsfädernas geniala tanke: att frihet är något som utspelar sig i samhället. Därför måste samhället regleras, så att den starke inte missbrukar sin makt och så att de grundläggande rättigheterna – äganderätt, trosfrihet, yttrandefrihet och rätten till självförsvar – respekteras. Detta sker genom principen om maktfördelning – den lagstiftande och budgetbeviljande, den dömande och den verkställande makten. Med pressen som den fjärde makten, men den måste vara oberoende.

Trots detta tätt vävda nät har friheten undergrävts inifrån.

Den amerikanska högsta domstolen avkunnade nyligen ett beslut som bekräftade nyföddas rätt att bli amerikanska medborgare, oavsett hur tillfällig och lös kopplingen till USA än må vara. Medborgarskap ger vissa rättigheter, och en av dem är rösträtt. Kina spekulerar medvetet i att «producera» kineser som har amerikanskt medborgarskap. En rik kines har hundra surrogatbarn som är ”amerikaner”. Kina kan avgöra val med sina ”amerikaner”. Ändå blundade Högsta domstolen och avvisade Trumps förslag om att avskaffa den automatiska rätten till medborgarskap. Två domare som anses vara konservativa – John Roberts och Amy Coney Barrett – slöt sig samman med de progressiva.

I Europa är man för de liberala och målar upp Trumps USA i de mörkaste färgerna.

De behöver dock bara kasta en blick ut genom fönstret för att se vem som har rätt.

Men de progressiva ser världen genom ideologiska glasögon och propagerar istället för att införa konformitet med hjälp av censur och övervakning.

Tom Wolfe sa en gång att fascismen är något som uppstår i USA och slår ner i Europa. Vi ser nu tecken på denna återuppväckning av de mörkaste sidorna av Europas historia.

Enligt Nietzsche: Om du stirrar ner i avgrunden kommer avgrunden förr eller senare att stirra tillbaka på dig.

Det är där vi befinner oss, och i Europa är risken för inbördeskrig större än i USA.

Donald Rumsfeld kallade det ”Gamla Europa”. USA är Den nya världen.

Vid 250-årsjubileet har USA mycket att fira. Det finns allvarliga hot och faror som lurar innanför murarna, men inget land kommer i närheten av att ha den medborgerliga andan, civic culture och upplysning som finns i USA.

Victor Davis Hanson är ett helt universitet i sig själv.