– Vi befinner oss i krig, skrev redaktören för Le Figaro, Alexis Brézet, efter terrorattacken i Nice den 14 juli 2016.
Merah, Charlie, Bataclan, Magnanville och nu Nice. Hur många gånger till innan vi öppnar ögonen? Hur många bestialiska attentat och massakrer krävs det innan våra ledare vill erkänna att fanatiska islamister har inlett en kamp på liv och död mot vårt land och vår civilisation?
Vi låter våra gränser vara öppna (våra frontlinjer, säger soldaterna) för fienden. Jihadrekryterare får ostraffat predika sin ideologi av hat i moskéer som finansieras av fienden. ”Förrädare” som åkte iväg för att strida i Syrien tas emot med en enkel ”deradikalisering”. De kan bilda en femtekolonn eftersom de inte har ”begått något brott ännu”.
Han kunde ha sagt det ett halvår tidigare, för fransmännen insåg att de befann sig i krig efter Bataclan. De samordnade jihadistattackerna i Paris fredagen den 13 november 2015 resulterade i totalt 130 döda, över 400 skadade och flera som senare tog sina egna liv.
Bataclan var ett jihadistiskt blodbad.
”Hur många gånger till innan vi öppnar ögonen?”, skrev redaktören Alexis Brézet. Oändligt många gånger, är svaret. För våra politiker fortsätter att blunda och rabbla vidare om mångfald tills de inte orkar andas längre.
Terrorattacken mot Bataclan utlöste utegångsförbud i Paris för första gången sedan andra världskriget. Men som Mark Steyn påpekade: Barbarerna är redan inne, och det finns ingen port.
Rapporten om terrorattacken på Bataclan i Paris den 13 november lades fram i början av juli 2016. Då framkom det att de grymma detaljerna från Bataclan hade undanhållits från pressen. Offrens lik var i ett så fruktansvärt skick att de inte kunde visas upp för familjerna.
Flera av offren från teaterns tredje våning hade fått huvudet avhugget. Andra hade fått ögonen utstuckna, och ytterligare andra hade blivit kastrerade.
Vi har översatt utdrag ur rapporten:
Georges Fenech, ordförande för utredningskommissionen:
Kommissionen är oroad över dessa uppgifter, som inte har offentliggjorts. Fadern till ett av offren har skickat mig en kopia av ett brev som han har skickat till utredningsdomaren. Jag citerar i förkortad form:
”När det gäller dödsorsaken för min son A., fick jag vid det rättsmedicinska institutet i Paris veta – visserligen med förbehåll på grund av den chock detta innebar för mig just då – att hans testiklar hade skurits av och placerats i hans mun, och att hans buk hade skurits upp.
När jag såg honom genom en glasruta låg han på ett bord, täckt av ett vitt liklakan upp till halsen. En psykolog följde med mig. Hon sa: ‘Den enda delen av din sons kropp som kan visas är vänstra sidan av hans ansikte.’
Jag konstaterade att hans högra öga saknades. När jag påpekade detta fick jag svaret att de hade stuckit ut hans öga och krossat höger sida av ansiktet, vilket förklarade de omfattande blodutgjutningarna som vi alla kunde se när han lades i kistan.»
Michel Cadot, polischef i Paris:
Jag har inte haft kännedom om dessa omständigheter, varken från rättsmedicinska institutet eller från de berörda polistjänstemännen. Det är uppenbarligen upp till den rättsliga utredningen att fastställa om detta stämmer.
Jag har dock förstått att inga knivar eller andra skärande redskap som skulle kunna ha orsakat denna typ av lemlästning hittades på brottsplatsen.
Christian Sainte, chef för kriminalpolisen i Paris:
Jag kan svårt uttala mig närmare om detta, eftersom utredningen fortfarande pågår. Men enligt min kunskap i nuläget finns det inget som tyder på att det som just lästes upp är korrekt.
Jag vill precisera, för att göra detta helt klart, att vissa av de lik som hittades i Bataclan var extremt lemlästade av explosionerna och vapnen. I vissa fall var det så svårt att rekonstruera de sönderslitna kropparna att det medförde betydande problem.
Med andra ord kan de skador som faren beskriver också ha orsakats av automatvapen, explosioner eller spikar och bultar som slungats ut till följd av explosionerna.
Georges Fenech:
De ska alltså ha placerat hans testiklar i hans mun …
Allteftersom åren går lägger sig ett slöja av glömska över de fruktansvärda och bestialiska handlingar som jihadister utför, filmar och skryter om. Den 7 oktober 2023 är den senaste i raden av massakrer utförda av muslimer. Skillnaden är att man nu arbetar ännu snabbare än tidigare för att vända på narrativet, bortförklara och göra förövarna till offer.
Samtidigt förändras demografin i Europa i en allt snabbare takt. Muslimerna får allt större inflytande vid politiska val. En fransk rapport från 2024 visar följande siffror:
Bataclan chockade européerna, men precis som i Frankrike fanns det också flera muslimska skolbarn i Italien som vägrade att delta i en minuts tystnad för offren, bara en vecka efter massakern.
Den dåvarande statsministern Erna Solberg manade till nationell lugn, citerade vi, och länkade till Aftenposten. Här är en skärmdump från Documents webbplats:
Länken leder nu direkt till en 404-felsida, så detta har senare tagits bort av Aftenposten:
Bergens Tidende behöll artikeln, och citatet finns där.
PST ansåg att vi måste tåla sådana terrorattacker.
– Demokratin måste tåla detta. Våra öppna, fria och demokratiska samhällen är sårbara, men måste stå ut med det, sa analyschefen Jon Fitje Hoffmann till NRK två dagar efter attentatet.
Terrorforskaren Thomas Hegghammer betonade att det är viktigt att vi inte automatiskt överför det som händer i Frankrike till Norge. Han anser att Frankrike och Storbritannien befinner sig i en särställning när det gäller hot från jihadister.
Anser Hegghammer och Hoffmann samma sak idag?
”13 november 2015 – Paris – vi kommer aldrig att glömma”
