Dansk polis går ut och varnar folk för att sprida Facebooksidan på 17-åringen som står åtalad för att ha dödat sin 13-åriga ex-flickvän i Hjallerup på Jylland. Varningen är märklig. Polisen vet att det inte finns något namnförbud, men säger samtidigt att namn och bilder kan utlösa hot.

Men vad kan man förvänta sig om man dödar en 13-åring på en så liten ort?

Bakgrunden är förstås att 17-åringen är från en främmande kultur. Men polisen är mer mån om att skydda honom från eventuella hot än om allmänhetens känslor.

Det påminner om Joe Biden som använde ordet ”illegal” om Jose Ibarra (26), som sitter arresterad i Aten, Georgia, anklagad för mordet på sjuksköterskestudenten Laken Riley. Media kritiserade honom för det och Biden bad om ursäkt: Han borde ha sagt odokumenterad.

Biden var mer engagerad i att använda den politiskt korrekta termen för mördaren än i den mördades efterlevande.

Dansk polis är med på samma tåg när de uppmanar allmänheten att inte dela information om flickans mördare.

Nordjyllands Polis förklarar för Ritzau att den potentiellt straffbara gärningen inte består i att dela själva profilen.

Det är nämligen inget namnförbud för 17-åringen.

I samband med delningen finns det dock några som skriver saker om fallet eller om 17-åringen. Det kan förekomma hot, vilket är straffbart, enligt polisen.

Den 17-årige pojken greps på måndagskvällen.

Det är de potentiella hoten mot gärningsmannen som polisen är upptagen med att avvärja. Är det inte ganska speciellt när en 13-åring hittas mördad på måndagskvällen? 17-åringen hjälpte till att leta efter henne, men gick in i en kiosk och köpte läsk. Han kände till sanningen om vad som hänt, så det framstår som ganska kallt agerat.

Är det inte normalt att folk reagerar efter en sådan incident?

Den infödda befolkningen utsätts för ett ökande antal grova våldsbrott av invandrare och polisen är måna om att skydda förövaren? Hur tondövt kan det bli?

Samtidigt har Högsta domstolen återupptagit ett mål som rör den docka av Mette Frederiksen som hissades upp i en ljusstolpe med inskriptionen: ”Hon ska och måste avlivas”.

Det hände under en demonstration mot coronarestriktionerna.

Tre män greps och åklagare ville att de skulle dömas för högförräderi. Det verkar som om domaren sköt långt över målet.

Männen åtalades enligt brottsbalkens bestämmelse om högförräderi, men när de efter gripandet ställdes inför domare med yrkande om häktning var domarens bedömning att det sannolikt hade ”siktats lite väl högt”.

Det slutade också med att åklagarmyndigheten lade ner det åtalet och de tre åtalades istället för hot mot en person i offentlig tjänst, det vill säga i det här fallet statsministern.

Det skulle ta mer än ett och ett halvt år innan målet nådde tingsrätten i Frederiksberg. En domare och två nämndemän ansåg att det inte var fråga om hot, utan om ett lagligt uttalande vid en demonstration, som var kritiskt mot ett politiskt beslut.

Det var en välvillig tolkning. Dockan och inskriptionen var grova, men inget hot.

Åklagaren fick då Högsta domstolen att gå på sin linje, och de tre har nu dömts till fängelse i 40 dagar. Men eftersom de redan har suttit häktade i två månader behöver de inte gå i fängelse.

Rätten framhöll att de tre männen dels tagit fram dockan med skylten och valt att hänga upp den så att den kunde ses av andra på demonstrationen, dels att en av de dömda på väg till demonstrationen uttryckte sitt tvivel framför av de andra om huruvida de gick över gränsen.

– Den tilltalades upphängning av skyltdockan utgjorde ett offentligt framfört hot mot statsministern, hette det bland annat från ordföranden Ulla Staal, när hon gick igenom domens premisser.

Toleransen för yttrandefrihet har minskat. Man tvekar inte att använda lagen mot demonstranter. Samtidigt ser vi att klimatdemonstranter kan gå långt för att lamslå företag och attackera museer, och danska muslimer kan hota danskar till livet. Utan att något händer.

”Vi leker med er i hjärtat av ert land.” Och polisen och politiska myndigheter låter det hända.

Det kallas intimidering.