De pro-palestinska demonstranterna, som får massivt stöd av de lika pro-palestinska journalisterna i pro-palestinsk media, ägnar sig åt att hata Israel och israeler, och då särskilt judar. Man sticker inte under stol med att det slutgiltiga målet är att radera ut Israel från världskartan och det judiska folket från människosläktet.

Nu får de stöd av bland annat den irländska artisten Bambie Thug, som vägrade att genomföra genrepet i protest mot Israel och som också kräver att det favorittippade israeliska bidraget, framfört av Eden Golan, ska uteslutas. Anledningen ska vara att kommentatorn i den israeliska public service-kanalen KAN uttryckt sig negativt om det irländska bidraget:

”Det kommer bli mycket besvärjelser och mörka kläder, sataniska symboler och voodoodockor.”

Och det är ju helt sant. När irländarna äntrar scenen bjuds tittarna på ren och skär satanism. Bland flera övriga bidrag är de diaboliska signalerna något mer försiktiga, men ändock närvarande, och det verkar som att hyllningarna av det mörka och onaturliga går hand i hand med fördömandet av Israel.

Så slår mig tanken: Tänk om detta, när man drar det till sin spets, inte bara handlar om musiken – utan också om Gud? Kampen handlar kanske inte endast om att musikbidrag ställs mot musikbidrag, eller ens om att nation ställs mot nation. Utan även om att mörker ställs mot ljus, ondska mot kärlek, Djävulen mot Gud.

För vad är Israel och det judiska folket? Jo, Israel är det land som är välsignat av Gud och det judiska folket är Guds utvalda folk. Den som välsignar Israel, ska vara välsignad av Gud. Och tvärtom: Den som förbannar Israel, ska vara förbannad av Gud.

Det vi ser utspela sig inför Eurovision-finalen är att Israels och det judiska folkets existens, livskraft och framgång i kampen mot terrorismen provocerar. Islamisterna hyllar Hamas mord av judiska barn – eftersom de inte står ut med att det judiska folket har en särskild plats i Guds hjärta. De står inte ut med tanken på att de själva säger sig härstamma från ”vildåsnan” Ismael, medan det judiska folkets rötter finns hos Abrahams son Isak. De som står i mörkrets tjänst står inte ut med att se hur en trygg och säker Eden Golan intar scenen och levererar en scenshow i världsklass – trots allt hat och det terrorhot som hon möts av.

Diabolos – splittraren av människor, folk och nationer – står inte ut med att Guds folk inte låter sig skrämmas och att det finns tillräckligt mycket ljus i världen för att Israel inte ska kunna exkluderas.

Jag tänker på Uppenbarelsebokens texter om den yttersta tiden, som säger att striden mellan gott och ont inte bara utkämpas på jorden, utan även i himlarymderna. Ikväll är det därför inte bara artister och nationer som möts i Malmö arena: Ljus ställs mot mörker, kärlek ställs mot ondska, det judiska folkets av Gud välsignade livsvilja ställs mot Ondskans avundsjuka längtan att förgöra allt som Gud älskar.

Och även om hatet är stort och tydligt, eftersom ”hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort”, så har vi facit: ”Ljuset skiner i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”