Ur flödet/i korthet

Det är inte precis den historia vi har hört från politiker och media. De har sagt att det ökade antalet muslimer inte är ett problem eftersom de snart kommer att bli som den infödda befolkningen och överge Mellanösterns idéer om teokrati, dödsstraff för att ha lämnat islam och andra delar av islamiskt tänkande.

Men nu har verkligheten kommit ikapp propagandisterna, som i decennier varit glada över den muslimska förökningen och hetsat alla som inte hittat något att glädjas åt.

Muslimer tar med sig ett helt annat socialt system som kommer att spridas när deras antal ökar. De islamofila västerlänningarna har för vana att peka på individuella solskenshistorier om framgångsrik assimilering, men de flesta vet mycket väl att dessa är undantag från regeln. Och om de hade några tvivel borde de ta del av resultatet av förra veckans lokalval i England.

Labour slutade som valets klara vinnare, men partiet har anledning att vara nervöst inför muslimska väljares flykt till förmån för kandidater med en helt annan agenda.

Enligt en analys publicerad i The Telegraph sjönk Labours valresultat med i genomsnitt 25 procentenheter i områden med högst andel muslimer – som Blackburn, Bradford, Pendle, Oldham och Manchester.

Det lämnar Labours ledare, Sir Keir Starmer, med ett allvarligt problem. Herr Starmer har tagit itu med den antisemitism som plågade partiet under förre ledaren Jeremy Corbyn, men detta har bidragit till ett betydande avhopp bland de muslimska väljare som hittills varit fasta Labour-anhängare. De har istället ställt sig bakom kandidater som gjort Gaza till valets huvudtema, eftersom muslimer mycket väl kan bo i England, men ändå är mest intresserade av vad som händer hemma, där de kommer ifrån.

I en kommentar till valet konstaterar förre brexitledaren Nigel Farage att demokratiska val inte har hållits i Gaza på nästan 20 år. Ändå röstas det om Gaza i engelska städer. ”Vilken röra vi hamnat i”, säger han.

Som en symbolisk interpunktion av valet filmades den segrande kandidaten från Leeds, Mothin Ali, när han stod framför en palestinsk flagga medan han ropade ”Allahu akbar”. En annan muslimsk kandidat, Naheed Zohra Gultasib, som framgångsrikt försvarade sin plats i Leeds, uppgav att hon kommer att vara en röst för Gaza. ”Ni har visat [Labour] att de inte kan ta våra röster för givna.”

Enligt The Telegraph förlorade Labour 18 mandat i nio lokala valkretsar med en muslimsk befolkning på minst 15 procent, medan oberoende kandidater vann 18 platser i samma områden. På en ort i Blackburn, med en muslimsk befolkning på 83 procent, sjönk Labours valresultat från 91 procent vid det senaste kommunalvalet till bara 27 procent.

Det finns med andra ord tydliga tecken på att islam och etnicitet håller på att bli dominerande teman i engelsk politik i takt med islams framväxt som politisk ideologi. Frågan är om det kommer att finnas etniskt engelska partier som ser det som sitt syfte att försvara landets traditionella kultur och bekämpa islam.

Det kan sluta med att Storbritannien hyser två folk som inte har något med varandra att göra annat än att odla en ömsesidig fiendskap.
Var detta vad de dominerande globalistiska politikerna och deras propagandister i media ville uppnå?