Svenska kyrkan har, sedan 68-rörelsens intåg, i praktiken förvandlats till en socialdemokratisk intresseorganisation i klass med LO. Så när ”remissinstansen Svenska kyrkan” uttalar sig och avvisar förslagen om att det ska bli enklare att neka uppehållstillstånd till kriminella, är det därför the master’s voice man hör.

– Vi ska alltid höja vår röst när människor riskerar att fara illa, lyder det inledande citatet när Kyrkans Tidning skriver under rubriken ”Så tycker Svenska kyrkan om förslaget till ändring i utlänningslagen”. Och representanten för Svenska kyrkans 5,5 miljoner medlemmar fortsätter:

Vid en första anblick kan det tyckas som att även Svenska kyrkan kritiserar Socialdemokraternas ställningstagande.

Men vem är det som uttalar sig å Svenska kyrkans vägnar? Jo, Wanja Lundby-Wedin, LO:s styrelseordförande och medlem i Socialdemokraternas verkställande utskott från 2000 till 2012. Trots att Lundby-Wedin har sin religiösa hemvist i frikyrkan, valdes hon 2013 till Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. Ett år senare valdes hon till första vice ordförande i kyrkostyrelsen, ett uppdrag hon haft sedan dess. Den icke-troende socialdemokraten Lundby-Wedin är därför, vid sidan av ärkebiskopen, den högsta representanten i kyrkostyrelsen.

”En intressant arena för socialdemokratin”

Både Lundby-Wedins och Bjerelds karriärer inom Svenska kyrkan är klassisk inom socialdemokratin: Svenska kyrkan är en viktig arena för Socialdemokraterna och det är exempelvis gängse modus operandi för S att ”göra sig av med” äldre kommunpolitiker genom att erbjuda dem attraktiva (och lukrativa) poster som ordförande i ett kyrkoråd. Medlemmar i  Socialdemokraterna är dessutom förbjudna att engagera sig i någon annan nomineringsgrupp än S i kyrkopolitiken – gör man det, blir man utesluten – och alla socialdemokrater vet att det endast är S som kan garantera att Svenska kyrkan inte tas över av högerextremism, rasism och homofobi.

Att kyrkovalen hålls ett år innan ”det riktiga valet” är inte heller någon slump – kyrkovalet ger S en chans att finslipa partiets valmaskineri och aktivera medlemmarna. Budskapet är alltid detsamma: ”Vill du, Goda Människa, hindra Svenska kyrkan från att tas över av mörkrets krafter måste du gå och rösta – på S!”

Och det fungerar.

Under det senaste seklet har Svenska kyrkan förvandlats till en socialdemokratisk intresseorganisation, helt i linje med den S-märkta ecklesiastikministern Arthur Engbergs vision. Han ville på 1920-talet omvandla Svenska kyrkan till ”ett kungligt salighetsverk med ärkebiskopen som generaldirektör”, och den kristna förkunnelsen till en ”ateistisk allmän religiositet”. Svenska kyrkan skulle förvandlas från det som partiet syrligt kallade för en ”prästkyrka” till en ”folkkyrka”, och så sent som inför kyrkovalet 2017 förklarade dåvarande statsministern Stefan Löfven: ”Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget.”

Socialdemokraternas målmedvetna arbete för att överta Svenska kyrkan har pågått i ett sekel, och idag kan Svenska kyrkan därför användas av moderpartiet för att driva frågor som rör exempelvis HBTQI+, klimat och bistånd – eller för den del migration och lagstiftning.

Klassiskt, socialdemokratiskt dubbelspel

Det vi ser är därför klassiskt, socialdemokratiskt dubbelspel. Genom att säga en sak i den öppet S-märkta kanalerna och sedan använda den sändare som går under varumärket Svenska kyrkan för att till synes kritisera S ”från rätt värdegrundsperspektiv”, kan man vara både för och emot – samtidigt – och därigenom maximera antalet potentiella väljare.

Inledningsvis kan S alltså vara positiv till Vandelsutredningens förslag, för att efter en tid – och efter ”stark kritik från bland annat Svenska kyrkan och hundratals tunga debattörer” – sedan ändra sig och kritisera samma utredning. S dansar på sätt och vis politisk vals med sig själv: först tar man ett steg åt höger för att tillfredsställa den ena delen av väljarkåren, sedan tar man ett steg åt vänster för att tillfredsställa den andra.

”Vill du ha striktare regler? Då är S partiet för dig! Vill du ha mildare regler? Då är också S partiet för dig!”

Svenska kyrkan är dessutom en avsändare med betydligt högre anseende och trovärdighet än det socialdemokratiska partiet – i alla fall om man får tro Förtroendebarometern för 2025, där 47 procent av det tillfrågade uppger att de har stort förtroende för Svenska kyrkans sätt att utföra sitt uppdrag. Motsvarande siffra för Socialdemokraterna är 38 procent. I praktiken innebär det att ett budskap med Svenska kyrkan som avsändare anses som betydligt mer trovärdigt för gemene man än ett budskap åtföljt av en röd ros – även om budskapet är exakt detsamma.

Så när Lundby-Wedin uttalar sig om att ”vår kristna människosyn” kräver fortsatt fri utdelning av uppehållstillstånd till kriminella, är det inte de 5,5 miljoner medlemmarnas åsikter hon företräder, utan Socialdemokraternas. Gissningsvis ser majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar ingen som helst motsättning mellan att ha en kristen människosyn och samtidigt vidta nödvändiga åtgärder för att slippa få sin bostad sprängd, sin dotter våldtagen och sina skattepengar överförda till en kurdisk räv, en kriminell jordgubbe eller ett S-avlönat Vårbynätverk.

Men det S-märkta budskapet är tydligt: Även gängkriminella, bidragsmissbrukare och folkmordsförespråkande icke-demokrater ska kunna tilldelas uppehållstillstånd i Sverige. Allt under till synes fromma uttalanden om ”kristen människosyn” och om att ”höja sin röst när människor riskerar att fara illa”.

Att människor i Sverige riskerar att fara illa när de utsätts för dessa kriminella våldsverkare bryr sig varken Socialdemokraternas Wanja Lundby-Wedin eller dess proxy-organisation (S)venska kyrkan om, sin ”kristna människosyn” till trots. Nej, för dem ligger medkänslan och fokus fortfarande hos de kriminella.

Agerandet borde inte förvåna någon: när det gäller att uppfylla Socialdemokraternas två hjärtefrågor, att ta makten och behålla den, är alla medel tillåtna. Även klassiskt dubbelspel.