Fram till 1980 styrdes de västerländska samhällena till stor del av äldre män med arbetslivserfarenhet, livserfarenhet och uppväxt i jordnära livsstilar i jordnära industrisamhällen. Resultatet av detta var förutsägbara, stabila, homogena, välskötta och allt rikare samhällen – eftersom erfarna vuxna från den röda eller blå sidan satt vid rodret och byggde sten på sten i en tålmodig tävling för att göra samhället bättre för sina egna medborgare. Naturligtvis ledde detta ”gubbvälde” till att kvinnor och ungdomar krävde sin plats på maktens tinnar, och en sak är säker: Vardagen är inte tråkig längre.

För 2025 styrs västländerna inte längre av vita, äldre, jordnära män med livserfarenhet. Tvärtom är vita, äldre män rena giftet för ledning och ett mål för betydande attacker och mobbning eftersom de anses både rasistiska, patriarkala, stela, bakåtsträvande och helt olämpliga att leda samhället in i framtiden. Det krävs kvinnor, ungdomar och invandrare för att göra det. Och ju fler kvinnor, ungdomar och invandrare, desto bättre samhälle och framtid! Hur tycker du att det här går? Studera resultaten och jämför.

Ledarförmåga handlar om mognad, inte om ålder och kön

Förmåga att leda handlar inte om ålder, kön eller hudfärg, som vänstern försöker reducera politik till. Det handlar om verklighetsförankring, ansvar, klokhet och ekonomisk insikt. Du hittar 18-åriga invandrarflickor som är fulla av det och 65-åriga vita män som helt saknar det.

Olyckligtvis är politiska partier inte längre en plats som främjar lämplighet genom försiktighet, ansvar, självuppoffring för riket och ekonomisk insikt, under nyktra gamla mäns blickar. Det enda som räknas inom såväl politisk höger som politisk vänster 2025 är lojalitet mot partiledningen – och yngre människor är mycket lättare att forma än griniga gamla män med erfarenhet. Det är därför nästan en av fyra AP-kandidater är 30 år eller yngre, och därför ”får generation Z makt”: De är under utbildning och deras lojalitet testas dagligen. Den duktigaste får ett kex.

Generationerna A till Z har alltid velat ha makt sedan tidernas begynnelse. Människor under 30 år har alltid känt sig mer kompetenta att leda sin stam och sitt samhälle än ”rådet av äldre” och förnöjsamma gamla män som är färdiga med sina stora visioner, ambitiösa mål, livsprojekt och karriärsträvanden.

I det förflutna fick unga människor inte denna makt, just för att unga människor har stora visioner, ambitiösa mål, livsprojekt och karriärsträvanden – utan att ha den minsta lilla livserfarenhet som hindrar dem från att upprepa dumma misstag. De var tvungna att vänta på sin tur tills de var redo. Nu behöver de inte göra det, och resultaten låter inte vänta på sig.

Europa kastas in i en ändlös karusell av förändring

Målet med den nuvarande europeiska politiken är inte att stabilisera, säkra, bevara och skapa förutsägbarhet. Målet är att förändra allt, ständigt, utan slut i sikte. Norska Arbeiderpartiet säger självt att dess mål är att förändra Norge genom en politik som kombinerar investeringar i förnybar energi, grön omstrukturering, en stark välfärdsstat och en arbetskraft som kan anpassa sig till förändringar. Allt bygger på visioner, hopp och optimism, men de kallar det ”säker ekonomisk styrning”.

De säger aldrig när det är tillräckligt med förändring, och absolut inte vad som kan gå fel när förändring för förändringens skull har blivit själva målet för politiken. För både alla partier har en gemensam verklighetsuppfattning: All förändring är bra och ingenting kan gå fel. Det är därför vi måste förändra så snabbt som möjligt för att möta ”oroliga tider”.

Människor med en gnutta logik i huvudet ser genast felet: I oroliga tider är det viktigare än någonsin att stabilisera, lugna ner, skapa förutsägbarhet och vara försiktig: När det blåser upp till havs är det inte läge att stänga av stabilisatorerna och öka farten. Det är dags att slå på stabilisatorerna och sakta ner, samtidigt som man försäkrar alla om att medan allt annat är totalt kaos, så står kaptenen vid rodret och har full kontroll tills man når lugnare vatten. Våra politiker gör precis tvärtom och väljarna älskar det.

Samhällsexperiment i linje mot okända mål

Det är inte omvärlden som skapar ”oroliga tider”, för världen har alltid varit orolig. Det är de norska och svenska politikerna själva som skapar oroliga tider genom att aldrig se kriser komma innan de slår till med full kraft, liksom deras otaliga förändringsprojekt, experiment, omorganisationer, reformer och ”lyft”. År 2050 kommer exempelvis Norge att ha:

• Nytt transportsystem baserat på batteridrivna fordon
• Nytt energisystem som är ”koldioxidfritt”
• Nytt ekonomiskt system baserat på WEF:s ”cirkulära ekonomi”
• Ny företagssektor baserad på EU:s taxonomi där CO2-minskningar viktas lika med bokföringssiffror
• Ny exportindustri baserad på grön och blå vätgas
• Nytt skattesystem baserat på CO2-skatter och klimatmål

Inget av dessa sociala experiment bygger på framgångssagor eller lyckade resultat. Alla förändringar är rent teoretiska, men lyckligtvis kan ingenting gå fel. Och allt detta är utöver de pågående sociala experimenten, till exempel:

• Massinvandring utan begränsning från MENA-länder
• Norge ska bli mångkulturellt baserat på det magiska ordet ”integration”
• Staten och den offentliga sektorn kommer att växa ytterligare
• Skatter och avgifter ska höjas ytterligare
• EU och WHO kommer att få ännu mer överstatlig makt
• Den islamiska tron ska betraktas som en etnicitet och folkgrupp
• Rättsväsendet ska i högre grad ge skydd mot hatfulla yttringar
• Censur ska införas mot vad myndigheterna anser vara ”desinformation”
• Oljesektorn ska monteras ned för att rädda planeten
• Militären ska uppgraderas avsevärt’
• Iskalla Norge ska bli en cykelnation

Som du kan se: Det är oroliga tider, och spännande tider framöver, eftersom inget av dessa förändringsprojekt har något uttalat mål eller någon stopppunkt, än mindre någon finansiell begränsning. Och naturligtvis är allt så bråttom att ingen har tid att ställa den uppenbara frågan:

”Vem kommer att hållas ansvarig om något av detta misslyckas och det skadar landet och folket istället för att skapa en fantastisk framtid som utlovat?” Eftersom förändringspolitiker anser sig ofelbara och inte kan göra misstag. Det är i alla fall vad valfläsket säger – och de 30-åriga övermodiga nybörjarna som har tagit över.