
Enligt valforskaren Johannes Bergh vid Institutt for samfunnsforskning har denna typ av röstning troligen avgjort flera val tidigare, skriver Klassekampen.
Bergh pekar på att många väljare har flera partier de överväger att rösta på och att upp till var tionde väljare röstar på ett annat parti än sitt ”favoritparti”. Han pekar på valresultatet för KrF 2017, där 18 procent av väljarna inte hade partiet som sitt förstahandsval, men ändå röstade på KrF för att säkerställa att partiet kom över spärren.
Professor Yngve Flo vid Universitetet i Bergen anser att det inte är något fel med taktikröstning. Han betonar att det är svårt att föreställa sig ett valsystem utan en viss grad av taktikröstning. Flera väljare har också delat sina åsikter med Flo, men som studenten Pauline Løver Knive säger är det viktigast att rösta på det parti man håller mest med.
De små partiernas kamp för att ta sig över fyraprocentsspärren är ett centralt tema i valanalysen. I år har MDG, till skillnad från tidigare år, varit mer direkt i sin uppmaning till taktikröstning. Partiet har bland annat skickat ut valmaterial där väljarna uppmanas att rösta på MDG om de vill ha en rödgrön regering.
Samtidigt finns det en debatt om hur stor effekt spärren egentligen har. Juridikprofessorn Johan Giertsen, som driver sajten pollofpolls.no, påpekar att hälften av de extra mandat som ett parti som KrF får genom att klättra över spärren tas från andra partier på den egna flygeln. Han säger att partier som ligger runt spärren kan få fyra extra mandat genom att passera den, men två av dessa kommer från det egna blocket.
I övrigt hade partierna i kategorin ”övriga” följande stöd i Norfaktas mätning för Klassekampen och Nationen, genomförd under perioden 3-4 juni 2025: Høyre (1,0%), Industri- og næringspartiet (INP) (0,4%), Demokratene i Norge (0,2%) och Pensionistpartiet (0,5%).