H2 Green Steel i Sverige har bytt namn till Stegra och har åtagit sig att bygga världens första storskaliga fossilfria stålverk i Boden, Norrbotten. Detta kommer att producera stål som är identiskt med allt annat stål, förutom att det produceras med lägre koldioxidutsläpp via så kallad grön vätgas istället för koks. Detta metavärde gör naturligtvis grönt stål, som ingen behöver, betydligt dyrare.

Denna fabrik, som bygger på en politiskt planerad ekonomi, skulle ha börjat producera stål 2026, och pengar har inte varit något problem: över 70 miljarder har redan investerats i klimatprojektet, men det räcker fortfarande inte:

Nu rapporterar Sveriges Radio att Stegra behöver ytterligare tio miljarder svenska kronor för att slutföra projektet, och att färdigställandet har skjutits upp till 2027. Detta har fått investerare som Citigroup att uttrycka sin oro. Denna oro borde ha framförts redan när planen först presenterades.

Detta gröna företag grundades också av en smart kille i kostym som vet vad som krävs för att utlösa massiva subventioner: Han heter Harald Mix på Vargas Holding, och han skrattar hela vägen till banken, medan allt nu tyder på att den politiska ordern för ”grönt stål” kommer att misslyckas på samma sätt som det gröna ”batteriäventyret” i Skandinavien.

Här var ”visionen” att bygga en kedja av gigantiska batterifabriker från norr till söder i hela Skandinavien, men hittills har pengarna runnit ut utan att några batterier har producerats. Trots de dystra siffrorna förblir batterier och vätgas en hörnsten i Støres politik här i Norge.

Turbulens på den globala stålmarknaden

Konkurrenskraftiga priser är en av de viktigaste faktorerna vid inköp av stål. Europeiska stålverk kämpar med de höga energikostnaderna och klimatskatterna som politikerna påför dem. Och även om alla globalister uttrycker sin förfäran över Donald Trumps införande av tullbarriärer (som nu påverkar Kina med 100 %), så kommer EU-politikerna att förstärka tullbarriärerna för stål från utlandet för att skydda den stålindustri som de själva har saboterat genom sin klimatpolitik.

Detta innebär att importkvoterna nästan halveras och tullarna höjs till 50 procent.

Detta är en anledning till oro för det anrika British Steel, som nu ligger utanför EU. Sanktionerna mot Ryssland kommer utöver Trumps införande av tullbarriärer mot diktaturen i Kina, så tiderna är goda för efterträdaren till järnverket i Mo i Rana. Det hette tidigare Norsk Jernverk AS, men på 1990-talet avvecklades det statliga ägandet och Fundia-koncernen tog över. De döpte om fabriken till Fundia Armeringsstål, som sedan förvärvades av Celsa-koncernen 2006 och döptes om till Celsa Armeringsstål.

Global Investments har nu förvärvat Celsa Nordic och stålverket, så denna vecka heter stålverket 7 Steel Nordic, och för närvarande går det faktiskt med vinst. Norska klimatpolitiker kommer dock att göra allt i sin makt för att förstöra denna vinst inom en snar framtid genom höga energipriser och ännu högre utsläppsskatter för anläggningsindustrins CO₂.

Du kan läsa mer om klimatpolitikernas Mao-liknande besatthet av grönt stål här, här och här.