När vi talar om öppna diktaturer råder det ingen tvekan: det finns en enda anledning till att diktatorer vill styra, nämligen att de är diktatorer. Diktatorer är intresserade av att behålla makten till varje pris. Vad de måste göra för att uppnå detta mål kan variera beroende på omständigheterna. Normalt räcker det med brutal förtryck, men om det inte fungerar kommer de på något annat.

Det klassiska exemplet är Mao Zedongs kampanj ”Låt hundra blommor blomma och hundra tankeskolor tävla”, som lanserades 1956. Den kommunistiske tyrannen uppmuntrade nu medborgarna att komma med förslag på hur landet kunde förbättras. Det borde de inte ha gjort, för året därpå slog Mao hårt ned på dem som hade visat sig vara sociala reformatorer. Detta skedde i samband med en ny kampanj mot de ”högerkrafterna”.

Men eftersom mänsklig natur är densamma överallt i världen finns det ingen anledning att anta att våra lokala makthavare har andra prioriteringar än Maduro i Venezuela, Xi i Kina, Putin i Ryssland eller de islamiska fanatikerna överallt. Vissa av dem kanske tror att de representerar den enda verkliga vägen till paradiset – eller åtminstone till pengar i sina egna fickor – men de har en sak gemensamt: de vill behålla makten till varje pris, och allt de gör är i slutändan ett medel för att nå det målet.

När alla danska medier är överens om alla viktiga frågor är det inte för att redaktörerna har tänkt igenom saker och ting eller har någon speciell kunskap, utan för att de vill behålla sina obligatoriska skattesubventioner, inte hamna på EU:s dåliga sida och bli inbjudna till samma cocktailpartyn som sina kollegor. Varje redaktör som vågar bryta med konsensusen blir utfryst. Alla vet detta, och alla vet vilken sida brödet är smort på.

Numera kan vi se att nästan alla ledande traditionella medier i Danmark och globalt lutar åt vänster eller extremvänster. De har märkt att vänsterflygeln med klimatfanatiker, antisemiter, Muhammed-dyrkare, woke-entusiaster och Trump-hatare bestämmer, och att det krävs övermänskligt mod för att säga ifrån i enighetens kyrka.

Detsamma gäller politiker som varje morgon vaknar och kollar om DR har något negativt att säga om dem, eller om Politiken skriver något som ger dem magont.

I Danmark har vi inte Mao, men vi har EU-liknande medier som framför allt strävar efter att avslöja alla som utmanar deras ideologiska hegemoni.

Då och då dyker det upp en politiker som inser maktstrukturen och är fast besluten att avskaffa den eftersom han har idéer om ett bättre samhälle – precis som de från Maos ”hundra blommor”. Donald Trump är en sådan person, och det är därför han har fått allt som makthavarna kan uppbåda mot sig. Det är ett mirakel att de inte har dödat honom för länge sedan.