33 minuter efter att Tobias Thyberg utsetts till nationell säkerhetsrådgivare anlände de homosexuella bilderna till regeringskansliet. Ytterligare en halvtimme senare fick Dagens Nyheter dem. När Thyberg insåg vad som höll på att hända bestämde han sig för att avgå.

Fotona var äkta och tillhörde Thyberg. Men han underlät att berätta om dem för regeringskansliet, trots att han måste ha vetat att de kunde explodera.

Det gjorde de, 33 minuter efter hans utnämning. Av vem. Patrik Oksanen lägger skulden på ryssarna, men med en så tunn motivering att den avslöjas som ren spekulation.

– Ryssland är den som är mest intresserad av det, säger den säkerhetspolitiske experten Patrik Oksanen till Dagens Nyheter.

Mejlet med bilderna skickades från ett ProtonMail-konto, vilket Oksanen menar tyder på planering snarare än en spontan handling. Detta väcker misstankar om en rysk påverkanskampanj.

Simultanitet är inte synonymt med kausalitet. Snarare väcker det misstankar om att den djupa staten har många tjänare i Sverige liksom i Danmark och Norge. Knappt en fågel faller till marken utan att misstankarna faller på Putin.

Regeringen säger sig vilja gå till botten med vem som satt på bilderna och läckte dem så snart utnämningen var gjord. Det kan finnas hur många motiv som helst, från privata hämndmotiv till rysk, men också kinesisk eller brittisk och amerikansk underrättelsetjänst. Sverige är nu ett Natoland. Tror ni att USA kommer att acceptera att Sverige utser en nationell säkerhetsrådgivare som frilansar på en dejtingsajt för homosexuella?

Justitieminister Gunnar Strömmer sätter fingret på den avgörande punkten: Om Thyberg själv hade hittat på bilderna och historien bakom dem hade han inte varit sårbar, men det faktum att han inte gjorde det gjorde honom sårbar.

En erfaren diplomat som Thyberg visste detta. Han visste att han tog en stor risk och föll för sitt eget beteende.

Nu reagerar man på Utrikesdepartementet över att Thyberg inte fick fortsätta. Arbetskamrater berömmer honom och tycker att dickpics är helt okej. Kanske säger detta något om kulturen inom UD som kan förklara varför en utrikestjänst valde att sparka Thyberg?