×

Ur flödet/i korthet

År 2010 antog Angela Merkel sitt ”Energiewende”-program och Tyskland inledde historiens farligaste energiexperiment: Fossila bränslen ska fasas ut, eftersom man utan minsta empiriska data tror att landets totala energibehov kommer att komma från icke-förnybara vindkraftverk och solpaneler. Året därpå beslutade hon att även kärnkraftverken skulle fasas ut och sedan dess har Tysklands energiförsörjning blivit alltmer skakig och instabil. Nu kräver politikerna 26 nya gaseldade kraftverk, och paniken sprider sig i takt med att problemen eskalerar, precis som det varnats om.

Kärnkraften har fasats ut och ersatts av gas från Ryssland och Norge som en ”grön mellanlösning”, och alla vet vart den ryska gasen tog vägen. Därför är Tyskland fortfarande beroende av koleldade kraftverk för att hålla den tyska elförsörjningen stabil när vinden sviker – och det gör den dagligen och från timme till timme. Problemet är att ägarna till de koleldade kraftverken nu kastar in handduken innan tiden rinner ut. Det är bara fem år kvar tills alla Tysklands kolkraftverk ska stängas, så det finns ingen framtid i att driva dem.

Många anställda över 58 år har accepterat erbjudanden om förtidspensionering till 80 procent av lönen och industrin säger att det är omöjligt att hitta nya kvalificerade medarbetare. Som ett resultat av detta har fyra kritiska anläggningar hittills tagits ur drift. Gröna politiker efterlyser nya gaskraftverk, medan norska politiker spenderar miljarder på att (ibland) stoppa ett av gaskraftverken på Melkøya så att lite mer gas kan säljas till Tyskland. Detta är klimatpolitik i praktiken.

Tyskland behöver omgående 26 nya gaseldade kraftverk

Det finns nu en betydande frustration i den tyska kraftindustrin. Det har länge stått klart att Tyskland behöver minst 21 gigawatt styrbar kapacitet som backup när vinden sviker, och det kan bara ske genom 26 nya gaskraftverk, vart och ett med en effekt på cirka 800 megawatt. Det finns gott om gas, men det är svårare att få tag på investeringsmedel eftersom kostnaden per kraftverk ligger på cirka en miljard euro. Naturligtvis hade det varit billigare och bättre att fortsätta med kolkraftverken, men planeten måste räddas med hyckleri, hysteri och dumhet, så här är vi.

Problemet är att ingen investerare kommer att ta en sådan risk när ingen vet hur länge dessa nya gaskraftverk kommer att få vara i drift, eller vilka ramvillkoren kommer att vara. Vem vill satsa på en produktionsanläggning som bara kan producera el när det inte blåser? Och vem vet hur länge de gröna galningarna i EU kommer att tillåta gaseldade kraftverk? De tyska politikerna har inte bara förstört elförsörjningen, de har också förstört ramvillkoren för näringslivet. På grund av klimatet. Den ekonomiska rekylen har bara börjat.

Naturgas är grönt, men gaskraftverk är smutsiga

Utan kolkraftverk måste nya gaskraftverk byggas (eftersom det inte har byggts tillräckligt med vindkraftverk ännu), men EU-kommissionen säger nej till subventioner för alla fossileldade kraftverk. Även om EU har erkänt att naturgas är en ”tillfällig grön energikälla” (eftersom den släpper ut något mindre CO2 än kol), avvisar Bryssel gröna subventioner för gaseldade kraftverk för att säkerställa ”ny lönsamhet”. Och det är där frågan går i baklås.

Under tiden får ingen riva de koleldade kraftverken. De underhålls till enorma kostnader och måste vara redo att rädda samhället från strömkollaps – men bristen på driftpersonal gör att kolkraftverken ändå inte kan startas. Man skulle till och med kunna spekulera i att förtidspensionering av kvalificerade operatörer är ett medvetet sabotage från kolkraftverkens ägare för att slippa tvingas fortsätta driften… ”Tyvärr, vi skulle gärna vilja, men vi har inte folk.”

Nu lovar ekonomiminister Katherina Reiche mer fart på att säkra reservkraftverk, men konkreta förslag saknas, och under tiden har energipriserna stigit till nya förödande höjder och tysk industri är i recession. Alla förstår det problem som fokuseringen på förnybara energikällor har försatt Tyskland i, de kan bara inte lösa problemen, eftersom lösningarna inte finns. Genom att göra det sprider de också energiproblemen till alla länder i Europa. Norge och Sverige inkluderade.

Varför inte bara ge upp det gröna skiftet?

Man skulle kunna tro att den här röran, i kombination med negativa resultat, strömavbrott och ökande effektbrist, skulle få politikerna att tappa tron på energiomställningen och erkänna att de har haft fruktansvärt fel. Men det skulle vara att missa poängen med den kvasireligiösa gröna masshysteri som har gripit tag i europeiska parlament:

Lösningen är fortfarande att bygga ÄNNU fler vindkraftverk, solpaneler, transmissionskablar, batterier, vätgas och ammoniak, tills man inte längre behöver ”backup”-kraftverk, samtidigt som behovet av kraft mångdubblas eftersom allt i samhället ”elektrifieras”. Vindkraftsförsäljarna har lovat att detta är möjligt, men de har inga empiriska data att hänvisa till, inga försök och inga siffror som går ihop. ”Energiewende” bygger enbart på reklam, löften och antaganden, som har lurat dumma politiker.

Sanningen är som den alltid har varit: Det ”gröna skiftet” är en teknisk fantasi byggd på Musse Pigg-ekonomi och science fiction, och har aldrig varit möjlig. Aldrig någonsin. Oavsett hur länge och hårt man försöker kommer varje framsteg bara att utlösa behovet av ännu mer förnybar energi, till ännu högre kostnad, utan att någonsin uppnå målen.

Det här är vad elingenjörer och kritiker har sagt hela tiden, som här från 2016, men aningslösa politiker visste bättre och nu kan de inte erkänna att de har blivit lurade. De kommer att behöva erkänna det så småningom, eftersom det de försöker uppnå inte är tekniskt, matematiskt, fysiskt eller ekonomiskt möjligt. Den gröna energiomställningen är en flygande gris som de kastar upp i luften och ropar ”titta, den flyger”.