Vänsterns flirt med politiskt våld utgör en dödlig fara, främst för dess motståndare, men också för den själv. Vänstern lever i ett slags oskuldens tillstånd där man kan karaktärsmörda människor som sedan dödas, utan att se något samband. Samma människor går på jakt efter andra som vågar ha en motsatt åsikt. Det är en lag för dem och en annan för oss.

Ju mer hjulet snurrar, desto större blir polariseringen och avståndet mellan människor.

Då kan man anklaga de andra för polarisering.

Oavsett hur saker och ting utvecklas: Vänstern känner att den kommer ut på toppen. Som i det norska valet. Den rikaste och mest moraliska nationen, eller som muslimerna säger: De bästa människorna, utvalda av Allah.

Det finns en narcissism som både norrmän och muslimer är smittade av. Och narcissism gör dig blind.

De dolde inte ens sin skadeglädje över att Charlie Kirke dödades. Vänstermänniskor och muslimer.

Det finns olika grader av skadeglädje över elimineringen av en inflytelserik motståndare. College-studenter i USA ler och skrattar. För dem är döden overklig.

Det finns andra som firar och inte gör någon hemlighet av det. Det borde tala om för vänstern vart de är på väg. Men de förstår inte signalen, för samhället leds i en riktning där islam åtnjuter immunitet. Muslimer kan glädjas åt mord, det finns inga konsekvenser.

George Abaraonye debatterade med Charlie Kirk i Oxford Union. Nu är han den tillträdande chefen för debattsällskapet från januari. Vad gör han när han får nyheten om mordet på Kirk? Han knäpper händerna och jublar. Let’s fucking go.

Det handlar inte bara om felaktig information från Gaute Skjervø eller en partisk skildring av en akademiker som har levt på högerextremism – det finns många sådana lukrativa positioner i norsk och västerländsk akademi – det handlar om ett mönster där mainstream normaliserar hat och beklagar att de hatiska trakasseras eller dödas. De har ju bett om det, de har varit grova i munnen. Eftersom de inte vill be om ursäkt, ångra sig och göra bot och bättring kan mainstream inte göra annat än att sträcka upp händerna. Otur, vad var det jag sa.

Det finns flera människor som har blivit varnade och inte tar signalen. NRK och mainstream-media driver en ständig kampanj för att knåda publikens hjärnor så att de förstår vem som är vän och vem som är fiende.

Mänsklighet och välgörenhet håller på att omdefinieras. Gemenskapen ersätts av flocken och förlåt dig om du vågar föreslå att det inte är samma sak. Flocken har kommissionärer som har befogenhet att straffa. De skyldiga pekas ut. Om något skulle hända dem kan man peka på det faktum att de varnades. De kunde ha ändrat kurs, visat ånger.

Att detta belönar dem som använder hot som vapen behöver inte avslöjas.

George Abaronye existerar inte i ett vakuum. Han är resultatet av en process i Storbritannien och den går snabbt.

Det här är Shabana Mahmood, som den 5 september utsågs till Storbritanniens inrikesminister med ansvar för polisfrågor. Det är hon som kommer att arrestera aktivisterna i Palestine Action.

Det faktum att hon kunde utses säger mycket om Labour och Keir Starmer. Vart är Storbritannien på väg? Samma riktning som Skandinavien.

Storbritannien ligger bara något före oss.

Hur många människor visste att muslimerna stiger genom leden och nästan erövrar Storbritannien inifrån? Inte många, eftersom medierna och politikerna hoppas att människor ska sova tills det är för sent.

Gaza har blivit en katalysator för att skapa stöd för islam och hat mot judar. 80 år efter andra världskriget sker ett ideologiskt skifte som gör att stora delar av befolkningen i praktiken blir antisemiter. Om ni tror att Israel behandlar palestinierna på samma sätt som nazisterna behandlade judarna, så gör ni det i praktiken. Ni har inget begrepp om vare sig det förflutna eller nutiden. Du lever i Orwells värld.

Sir Ephraim Mirvis, chefsrabbin för de förenade hebreiska församlingarna, sa att judar i Storbritannien går igenom ”fruktansvärda tider”.

Han sa: ”Vi har sett en explosion av antisemitism i hela Storbritannien. En regeringsstödd rapport berättade nyligen att antisemitismen nu har blivit normaliserad i medelklassens Storbritannien.

”Du kommer att se det, du kommer att höra det. Du vill känna det. Inom konsten, i media, på universitetscampus, i skolor, i industrin, i fackföreningar och inom idrotten.”</p

Hans kommentarer kommer efter att en rapport beställd av Board of Deputies of British Jews och författad av Lord Mann, regeringens rådgivare i antisemitism, tidigare i år varnade för att judar i Storbritannien lider av växande fördomar.

Den fann att brittiska judar ofta ”hölls ansvariga för den israeliska regeringens handlingar”.

Antisemitismen har blivit en studie bland medelklassen. Det säger en del, och hur kan det ha blivit så? Kan det ha något att göra med att medierna varje dag rapporterar om grymheter som de plockar upp från Hamas. I fredags rapporterade NRK till och med om förlustsiffror från houthierna i Jemen.

I detta läge väljer Keir Starmer och Emmanuel Macron att erkänna Palestina.

Samtidigt visar en undersökning som publicerades i veckan att mer än en av fem britter har eller håller med om antisemitiska attityder.

Undersökningen från YouGov, som beställts av Campaign Against Antisemitism, visade att 45 procent av den brittiska befolkningen – nästan hälften – tror att Israel behandlar palestinierna på samma sätt som nazisterna behandlade judarna.

Detta är en rekordhög siffra och en markant ökning från förra årets rekord på 33 procent. Omkring 60 procent av ungdomarna tror detta, tillsammans med 48 procent av Londonborna.

Överrabbinen tillade: ”Det här är mycket utmanande tider. Vi förväntar oss att vår regering snart kommer att erkänna den palestinska staten, och detta kommer att ske medan Hamas fortfarande styr Gaza och medan Hamas fortfarande håller och torterar så många gisslan.

Att erkänna staten Palestina vid denna tidpunkt är en belöning för terror och ett sådant steg uppnår bara en sak här i Storbritannien. Det stärker extremisterna mitt ibland oss.”

Vi har hört talas om groominggängen i Midlands, platser som Rochdale. Här är det hela nationen som förbereds för att tas över av islam.

Det är vad som händer i hela Västeuropa. Det sker mitt framför våra ögon.

Charlie Kirk kommer inte att vara den siste som dödas. Han är en förebådare av vad som komma skall.