Två berättelser säger mycket om Europas självbild: En brittisk skönhet knivmördas i sitt eget hem framför sina barn. Ingen vidare utredning. Men en amerikan som skjuts tusentals mil bort helgonförklaras innan vi vet vad som har hänt.

The Telegraph köper utan tvekan historien om att Alex Pretti sköts oskyldigt. Tidningen försöker inte ens problematisera de olika vinklarna och tolkningarna. Det är historien om en helgon som Telegraph presenterar. Men en uppgift pekar på att Pretti tillhörde de sociala rättvisekämpar som är besatta av kampen mot Trump:

Aktivism verkar ha varit ett genomgående inslag i hans vuxna liv, och bekanta säger att han regelbundet deltog i protester med fokus på social rättvisa.

Pretti tros ha deltagit i protester efter morden på Renee Good, som också sköts och dödades av ICE-tjänstemän i Minneapolis för mindre än tre veckor sedan, samt efter George Floyds död 2020.

Han köpte vapnet för tre år sedan. Varför tog han med sig det?

Europeiska medier behöver en svartvit berättelse.

Strax under alla artiklar om Pretti ligger berättelsen:

Pictured: British mother stabbed to death in Spain

Inför sina tre barn blev hon knivhuggen och dödad på lördagen i deras hem i Spanien. Det finns inga uppgifter om misstänkta eller ledtrådar, förutom att det var barnen som slog larm.

Var det ett affektbrott, eller var gärningsmannen en utomstående? Inga detaljer, bara sorg.

Victoria Hart levde för sina barn, vilket tyder på att hon uppfostrade dem ensam. Det är naturligtvis hennes skönhet och nationalitet som gör att fallet berör oss.

Men det finns fortfarande en slående skillnad mellan berättelserna. En man som går till polisen med ett vapen får all sympati, medan en kvinna som mördas framför sina barn bara registreras. Det finns många sådana berättelser i Europa.