Kommentarer
Eric Zemmour: – Macron förstår inte på vilket sätt islam är ett hot mot Frankrike
Eric Zemmour. Stillbilde: YouTube.
Frankrikes president Emmanuel Macron väckte stor uppmärksamhet då han i ett tal utanför Paris den 2 oktober gick till attack mot vad han kallar den islamistiska separatismen i landet. Och talet var verkligen uppseendeväckande, för bara genom att slå fast att Frankrike har problem med politisk islam passerade han en gräns som inga andra västeuropeiska statsledare hittills vågat närma sig.
Talet väcker liv i två viktiga frågor: Har Macron kommit fram till en adekvat analys av situationen? Och kommer han kunna sätta in effektiva motåtgärder för att lösa problemet?
En som tvivlar starkt på den saken, är den konservative franske journalisten och författaren Eric Zemmour. Han är fast spaltist i Le Figaro och i en kronik anklagar han presidenten för att vara en taktisk cyniker som endast har siktet inställt på att bli omvald.
Han anklagar även Macron för opportunism och en oförmåga att stå för sina ord:
Bara några dagar efter Emmanuel Macrons konfronterande tal om islamistisk separatism fick vi veta att ordet separatism inte kommer att finnas med i titeln till det nya lagförslaget och att islamismen inte utgör den enda formen för separatism.
Zemmours kritik riktar sig emellertid inte främst mot vare sig presidentens politiska rävspel och rädsla för stigmatisering eller det allmänna intryck av svaghet han förmedlar. Nej, grundproblemet ligger betydligt djupare än så. Zemmour anser nämligen att presidenten inte har förstått hotet från islam i sig. Och inte heller att problemet hänger ihop med invandringen till landet.
Åtskilliga observatörer kritiserade presidentens tal för att invandringsfrågan inte tematiserades. För om vi ska tala om ”radikal islam” så går det ju inte att bortse från det faktum att Frankrike under femtio år har tagit emot en enormt stor invandring från muslimska, arabiska länder.
Den politiska eliten hyser illusioner om att de människor som kommit till Frankrike i stort sett skär av sina kulturella och religiösa rötter och byter ut dem mot de franska, republikanska värderingar som råder i det nya hemlandet.
Som om allt de muslimska invandrarna önskar sig är att bli älskade av republiken. Isåfall borde det väl vara tillräckligt att helt enkelt bara bevisa dem sin kärlek.
Naturligtvis finns det exempel på sådana förtjänstfulla individer, säger Zemmour, de utgör dock bara ett undantag slår han fast. Men presidenten (och inrikesministern) befinner sig på en annan planet:
För varken Macron eller Darmanin spelar det någon roll om du är muslim bara du också är republikan. Så länge du svär trohet mot republiken och är en god konsument är det helt i sin ordning att du går omkring på gatorna klädd i hijab och vägrar ge dina barn franska namn.
Makteliten vägrar att inse att muslimerna i Frankrike tillhör en annan civilisation, menar Zemmour, och att civilisationen först och främst bestäms av den egna religionen.
Men Macron har inte förstått den religion det handlar om här:
Islamismen är inte islam som råkat på avvägar, utan islam omsatt i praktiken.Det existerar ingen ”fundamentalistisk kris inom islam”, som Macron säger. För som vi lärt oss av Rémi Brague har islam varit fundamentalistisk ända sen sin begynnelse.
Presidenten förmår heller inte att betrakta islam som ett kollektivt fenomen, menar Zemmour:
Till slut förvandlas det stora antalet individer till ett folk, till en främmande nation på fransk jord. Och detta faktum leder till att alla Emmanuel Macrons ord och åtgärder kommer att sköljas bort av nästa invandringsvåg, precis som havet raserar ett sandslott.
Det är således inte islam som befinner sig i en kris, utan islam utgör en kris för sin omgivning. Det islamska tåget fortsätter att rusa fram i full fart.
Det är snarare Frankrike som befinner sig i kris, eftersom islam är en konkurrerande civilisation. Och krisen är för övrigt inte endast ekonomisk eller demografisk, det är kanske inte ens den främsta krisen. Frankrikes främsta kris är andlig och intellektuell. Macrons och de flesta toppolitikers funktion är knappast något annat än att förkroppsliga denna kris och att skänka den en politisk och juridisk form.
***
Den franska statens behandling av en person som Zemmour bör skingra varje tvivel om just det sistnämnda: Den 25 september dömdes han av en domstol i Paris till böter om 10 000 euro för det tal han höll under konferensen för den franska högersidan som Marion Maréchal arrangerade i Paris den 28 september 2019.
Bakgrunden var påståenden om att han skulle ha hållit ett hatfullt tal mot muslimer, som han i viss mån beskriver kollektivt som en form av koloniserande motborgare.
Det säger en hel del både om Zemmours kämpaglöd och om den franska mediesituationen att han trots bötfällningen fortsätter att skriva om islam i Le Figaro. Men icke desto mindre tvingas man konstatera att det är straffbart att försvara det Frankrike vi är bekanta med, om det så bara är för att uttrycka något de flesta anser vara sanning. Så är det följaktligen inte heller första gången Zemmour har blivit förföljd av det franska rätssväsendet. Som konservativ är man tydligen rättslös.
Kanske hade det inte varit så fruktansvärt svårt att försvara den europeiska civilisationen om bara makteliten ville upphöra med att bekämpa de som faktiskt deltar aktivt i detta försvarsarbete./,
Les også
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
