Kommentarer

Kameran visade flera gånger Trump från sidan och bakifrån för att hans litet mer korpulenta kroppsform skulle framgå så tydligt som möjligt för TV-tittarna. Det var den minst fördelaktiga vinkeln man kunde komma på. Från sin plats försökte Biden å sin sida framställa sig som den överlägsne av de två genom att le varje gång Trump kritiserade honom. Det blev ett fånigt leende, som om han ville visa att han inte kunde ta det som sades på allvar. 
Två vitt skilda världar kolliderade med varandra i Nashville. Den ena lever på löften och fantasier. Den andre vet att politik betyder att välja, och att valen får konsekvenser. Den ena inbillar väljarna att politik kan bjuda på gratis luncher. Den andre vet att allting har sitt pris. Skulle Biden vinna kommer USA att rasa ner i en depression, inte stiga upp ur den.
Joe Biden är en one-trick-pony, som en trollkarl med ett enda trix på repertoaren. Det enda han klarar av att svara när han konfronteras med något han sagt eller gjort är: ”Det är en lögn”. Därefter svävar han iväg upp i det blå där han slipper stå till svars för någonting. Frågan är: Kommer trixet fungera den här gången, nu när väljarna har någon att jämföra honom med?
Trump levererar och det vill inte motståndaren prata om. Moderatorn i Nashville, Kristen Welker, ville inte heller hon betrakta Trumps resultat som konkreta fakta. Hon föredrog att inte jämföra vad Trump faktiskt lovat och redan uträttat, med vad Obama och Biden på sin tid lovade och hur det gick med deras löften. Det borde ha varit en självklar problemställning när man har att göra med en kandidat som suttit åtta år i Vita Huset.
Men det var det inte för Welker. Hennes frågor präglades av den liberala dagordningen: klimat och ras. Men detta är inte politik, utan identitetspolitik, dvs. moralism utklädd till politik. Hon och Biden tillhör samma sida. Trump däremot hör hemma på den pragmatiska sidan, den sida som vet att det bara är resultaten som räknas.
Trump gick lös på Biden: ”You are all talk and no action”, dvs. ”bara prat och ingen verkstad”.
Trump fick frågor om barnen som förvarades i burar vid gränsen i söder. Men den ordningen var det Obama som införde. Biden slapp undan med påståendet att illegala immigranter som blivit registrerade och släppts fria snällt inställer sig när det blir dags att förhöras av invandrarmyndigheterna. Det är ungefär som att påstå att alla som söker asyl i Sverige har med sig äkta
identitetshandlingar. I själva verket har över 90 procent kastat bort sina papper. Biden sa åtskilligt som alla vet är fria fantasier, men slapp precisera sig eller bevisa sina påståenden. Har inte den som suttit med ansvaret i åtta år en större skyldighet att tala sanning än den som under den aktuella perioden inte hade den positionen?
Det skulle ha blivit en betydligt mer spännande debatt om Welker hade ingripit när Biden stod och förnekade saker som alla vet är rena fakta: Som exempelvis när han sa att han aldrig har velat förbjuda fracking, vilket han har sagt åtskilliga gånger att han vill. Men så vände han på klacken när han insåg att ett förbud skulle kosta honom röster i det kommande presidentvalet.
Väljarna kan grovt räknat delas upp i två  läger: de som har något att förlora, dvs, de som har jobb – och de som får hela sin försörjning av staten. De sistnämnda tror på de som kommer med fagra löften. De som har jobb tvingas överväga: Lovar kandidaten något som kommer göra mig arbetslös?
Många har uppenbarligen förstått att det gröna skiftet kan leda till arbetslöshet. Biden sa att han vill stänga ner olje- och gasutvinningen, men med det lilla tillägget ”over time”, dvs. på sikt. Samtidigt sa han att han vill uppnå nollutsläpp år 2025. Med ett sånt uttalande är det många som börjar känna arbetslösheten flåsa dem i nacken. Olje- och gasindustrin sysselsätter miljoner arbetstagare om man räknar med alla som arbetar i samtliga led från utvinningen till uttransporteringen av den färdiga varan till kunderna. Biden tycker också att USA ska ansluta sig till Parisavtalet. Men avtalets regler har gjort ett undantag för Kina som gäller fram till 2030. Vid den tidpunkten kommer Kina att ha gått om USA som den största ekonomin i världen.
Alla vet att Biden beskyllde Trump för att vara både rasist och främlingsfientlig när han stoppade trafiken från Kina. Men det hindrar inte Biden från att stå och säga att Trump fjäskat för Xi Jinping. Det Biden påstår är bevisligen osant. Men Bidens egna förhållande till Kina och Ukraina får passera i stort sett obemärkt. Welker ställer honom en konkret fråga om Hunter, och Biden svarar som han brukar: ”Not true.” Och med det lät hon sig nöja utan några som helst följdfrågor.
En liberal moderator vågar inte utmana the Big Guy när han vägrar att svara. Det var ynkligt.
Biden fick ta till rysskortet. Den här gången kopplade han ihop en rysk inblandning i det kommande valet med Trumps förhållande till Putin. USA upplever sin största politiska kris i modern tid. Orsaken är att Obama och Biden försökte spoliera Trumps kandidatur. Och när det inte lyckades gick man in för att förstöra hans presidentskap. Dessa försök avslöjades i hårda strider med demokraterna, CIA och FBI som gemensamt presenterade den ena lögnen efter  den andra. USA är nu polariserat eftersom den ena sidan tror att den står över lagen. Detta är krisens innersta kärna: Demokraterna använder sig av lögner och maktmissbruk medan de låtsas som ingenting. De lever i en parallell värld för sig själva. Biden besvarade alla frågor med: ”Not true.” Nej, Hunter hade inte mottagit några pengar från Kina. Och själv hade han inte tagit emot pengar varken från Ryssland eller Kina. Det hade för övrigt ingen i hans familj gjort.
Biden uppträder som en gudfar som vet att moderatorn inte kommer våga slita av honom den mask han bär i offentligheten. Spelreglerna tillåter att han kan upprätthålla skillnaden mellan det som äger rum på scenen och det som sker bakom kulisserna. Dessa två tillstånd får aldrig mötas i dörren. Men alltfler väljare har upptäckt att politikerna ljuger. De säger en sak och gör någonting helt annat. Och löftena förblir bara löften.
Anti-Trump-medierna har satsat allt på att lögnen ska vinna: De vägrar att berätta om familjen Bidens affärer. Men därmed hotar de tilliten till själva systemet: Det var finansdepartementets egna kontrollorgan som dokumenterade att Hunter Biden fick 3,5 miljoner dollar från Moskvas borgmästares fru, Yelena Baturina. Vid den tiden var hon världens tredje rikaste kvinna. Det har visat sig att Hunters laptop beslagtogs av FBI i samband med en efterforskning av pengatvätt. Det lär bli väldigt svårt för anti-Trump-medierna att fortsätta sitt försvar av Biden genom att försöka tiga ihjäl alla de avslöjanden som nu forsar fram.
Bidens standardsvar ”Not true” håller inte. Att just detta svar var hans strategi för kvällen är ett svaghetstecken. På engelska kallas det stonewalling – att blåneka. Den muren kommer inte att hålla. Biden talar hela tiden om truth over fiction.
Biden har retat sig på sin tidigare affärspartner Tony Bobulinski. Han var i Nashville och höll presskonferens. Bobulinski var med när Biden slöt lukrativa avtal med kineserna och han kommer att överlämna sina anteckningar och dokument till senatens undersökningskomitté.
Den här skandalen kommer inte att blåsa över ens om Biden skulle vinna presidentvalet.
Men det lär han knappast göra.
Trump klarade sig bra. Han uppträdde lugnt och sansat, kom med bra svar och fick även in några fullträffar. Trump är en politiker som levererar. Han talar om en verklighet som inte går att gömma undan. Han hänvisade till New York: – New York har förvandlats till en spökstad tack vare demokraternas politik, sa han.
– Det är staden i vilken jag växte upp och som jag älskar. Men alla som kan lämnar nu New York.
– Not true, sa Biden.
Återstår bara frågan om väljarna vet vem som talar sanning, och vem som inte gör det./.