Ur flödet/i korthet

Ungerns premiärminister Viktor Orbán har gett sin första intervju i år i Kossuth Radios program ”God morgon, Ungern”. Han tillfrågades om de EU-medel som fortfarande är frysta på grund av ”oro” över sexuella minoriteters ”rättigheter” och landets asylpolitik:

– Varför är sådana frågor viktigare för EU-eliten än landets ekonomiska utveckling?

Pressar Ungern att ta emot migranter och genusaktivister

– EU-eliten har länge pratat bort frågan i vaga ordalag om korruption, rättsstatsprincipen och annat nonsens. Alla visste förstås att detta var struntprat, men nu närmar vi oss val till Europaparlamentet och då måste de tala till folket – till de röstberättigade.

I Ungern förväntas politikerna tala rakt från hjärtat. Så är inte fallet i Bryssel. Där är det mer som vid det franska hovet, där smickrande ord och nyspråk användes när verkligheten beskrevs.

Folk förstår inte det här språket. Inför val måste saker och ting sägas på ett tydligt, begripligt och enkelt språk.

President von der Leyen har ambitioner, så hon måste visa sitt sanna ansikte. Hon har nu tydligt sagt att de, av två anledningar, inte kommer att ge oss de pengar vi har rätt till: För att vi inte vill släppa in migranter och för att vi inte vill släppa in hbtq-aktivister bland ungerska barn.

Kan inte riskera västeuropeiska förhållanden

– Ungerns ståndpunkter är felaktiga, enligt EU. De vill att vi ska ändra lagarna och de använder alla tillgängliga metoder, inklusive ekonomisk press, för att tvinga igenom förändringar. Men vi släpper inte in migranter för en engångssumma av EU-pengar.

Vi kan inte riskera förhållanden som vi ser i västeuropeiska länder: med terror, terrorhot, brottslighet, parallellsamhällen och så vidare.

Om vi ​​ska lämna våra barn och barnbarn i händerna på hbtq-aktivister är inte heller en fråga om pengar. Det är otänkbart. Uppfostran av barn, särskilt sexualundervisning, är familjens och föräldrarnas ansvar, säger Viktor Orbán.

Barn ska inte möta sexuella agitatorer i skolan

– Ingen ska ta det här ifrån dem, särskilt inte skolan. De ska åtminstone inte träffa sexuella agitatorer och hbtq-propagandister i skolan – människor vi inte vill att de ska träffa hemma eller på gatan.

Så de kan inte pressa oss ekonomiskt i dessa frågor. Vårt land, som bor här, som bor med oss, vad som kommer att hända med våra barn och barnbarn, är viktigare än pengar.

Vi kan inte ge vika i dessa frågor. Det finns värden i livet som är viktigare än pengar.