Ur flödet/i korthet

Från stränderna i Libyen och Tunisien drivs, uppmuntras och sponsras ett slags enkelriktad färjetrafik av statligt finansierade icke-statliga organisationer, så kallade NGOs. Denna färjetrafik går genom europeiska kustvatten – vilket endast görs med godkännande av den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex.

Resebyrå och välkomstkommitté

Medelhavet är en betydande fysisk barriär mellan Afrika och Europa. För migranterna kan det bara forceras med båt. Frontex har både juridiska och fysiska medel för att stoppa båtarna, men organisationen har utvecklats till välkomstkommittén på den europeiska sidan, medan NGO-apparaten är en resebyrå på andra sidan.

Skulle det behövas, ger Frontex till och med ”en hjälpande hand” genom att bogsera båtar i hamn, dock inte tillbaka eftersom ”push-backs” skulle kunna ”kränka” migranternas rättigheter.

”Icke-bindande fördrag”

Rättigheter, bindande och ”icke-bindande” fördrag som antagits med öppna ögon av europeiska ledare står i vägen för att avvisa migranter medan juridiska spetsfundigheter förhindrar ett återvändande.

Frontex huvudprioritering är med andra ord inte Europas och européernas säkerhet. Frontex tidigare chef Fabrice Leggeri sa två år efter sin avgång att Frontex uppgift att säkra Europas gränser mot illegal migration uttryckligen blockerades av Europeiska kommissionen:

För EU-kommissionen är immigration inget problem. Det är ett projekt.

– Värdelöst att slåss mot

Fabrice Leggeris efterträdare som chef för EU:s gränsbevakning, holländaren Hans Leijtens, är bekant med EU-kommissionens projekt. I en intervju sa han att det är meningslöst att försöka stoppa strömmen av migranter:

– Ingenting kan hindra människor från att passera en gräns; ingen mur, inget staket, inget hav, ingen flod.

Allt detta prat om att ”stoppa människor” och ”stänga gränser” kan inte alltid vara vår berättelse. Mitt jobb är att skapa en balans mellan effektiv gränspolitik och efterlevnad av grundläggande rättigheter. Det måste bli ett slut på den ytliga upptaget av denna fråga, på alarmismen. Invandring är en realitet.

Lycksökare och snyltare

Hans Leijtens jobb är med andra ord att underlätta migration genom europeiska vatten och det råder ingen tvekan om att det inte handlar om krigsflyktingar, utan om ekonomiska flyktingar, lycksökare och snyltare. Hans Leijtens säger det själv i en artikel i Het Financieele Dagblad:

– De har främst ekonomiska motiv och flyr inte bara, som tidigare, från krig, kriser och naturkatastrofer.

Välfärden ges bort

EU:s ”politik” möjliggör en nästan obegränsad tillströmning av migranter till Europa. Vad den kommer att göra med de europeiska välfärdsstaterna säger sig självt.

För drygt ett år sedan träffade vi en svensk pensionär i Las Palmas. Han sa att han kände sig otrygg, han hade inte råd att bo någonstans, han sov på stranden och blev ständigt bestulen för det lilla han bar med sig, nu hade han ingen sovsäck längre. Han hade, sa han, en pension på cirka 500 euro från svenska staten.