Socialdemokraterna fortsätter att visualisera sitt utopiska, mångkulturella drömsamhälle som envist vägrar att infinna sig. Men skam den som ger sig – 0ch de senaste veckorna har visat att partiet är frestat att tygla det bångstyriga folket med en socialistisk klassiker: Social ingenjörskonst.

Femtio år efter att Olof Palme år 1975 deklarerade att Sverige skulle bli mångkulturellt har vi facit. Sverige har förändrats från ett tryggt, välordnat och lite småtråkigt land, till en failed state där kriminella gäng har tagit över våldsmonopolet, pro-palestinska terroristsympatisörer tillåts antasta skötsamma medborgare på gator och torg och där den som sover i sin säng kan anses befinna sig på fel plats vid fel tid om det råkar detonera en bomb vid ytterdörren.

Det var ju inte så det skulle bli. Men den socialdemokratiska drömmen om ett sant, socialistiskt Utopia lever vidare, och bilden som förmedlas kan närmast liknas vid en av de där färggranna illustrationerna i Jehovas vittnens rekryteringsbroschyrer – där människor av alla kulörer dansar och ler bland blommorna, och lammen vilar bredvid lejon. Lite mer socialdemokrati så är vi väl där? Eller?

Sveriges framtid – om vi bara röstar rött?

Nästa år är det val, och med största sannolikhet går Sverige mot en röd-grön mandatperiod. Så brukar det ju bli: sossarna ägnar x antal mandatperioder åt att försämra Sverige, och lyckas inte borgarna vända skutan under fyra korta år så röstar svensken rött igen. Det är ju trots allt Socialdemokraterna som har byggt Sverige, de lovar ju så fint och partiledaren är ju kvinna. What could possibly go wrong?

En hel del, om man lyssnar på vad Socialdemokraterna faktiskt vill göra när de kommer till makten.

Testballongen som kraschade

Almedalsveckans testballong om att integrera befolkningen punkterades dock på en gotländsk rosentagg redan innan den hann stiga till väders. Folk ville – hör och häpna! – inte flytta från de områden de ofta kämpat hårt för att kunna bo i, och de ville inte heller se vogon-inspirerade hyreskaserner (bebodda av ”nysvenskar” som medborgarna förväntas överta integrationsansvaret för) poppa upp som svampar ur jorden i de bostadsområden som fortfarande inte betecknas som utsatta.

Vid en närmare granskning visade det sig att inte ens S egen partiledare ville delta i integrationsprojektet. När hon under Almedalsveckan fick frågan om hon kunde tänka sig att flytta för att hjälpa till med integrationen i ett utanförskapsområde, förvandlades Mamma Magdalena snabbt till Arga Andersson, som ansåg frågan vara ”patetisk”. Såklart.

När det visade sig att inte ens potentiella S-väljare var särskilt imponerade av tanken på tvångsintegrering och tvångsflyttning, gjorde kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius (S), det socialdemokrater gör allra bäst: Attenius gick snabbt ut och dementerade att man någonsin menat det man alldeles nyss sa. I själva verket har man alltid varit emot det man sa, så det så. Om man nu ens sagt det man sa.

”… vilket kräver att befolkningen blandas”

Men den socialdemokratiska tanken att befolkningen måste blandas eftersom integrationen har havererat är inte ny.

Redan 2023 konstaterade S-rapporten Framväxten av parallellsamhällen, skriven av bland annat S kulturpolitiska talesperson Lawen Redar och Tidens chefredaktör Payam Moula, att Sverige under 2000-talet ”har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till västvärldens mest mångfaldspräglade och heterogena land”, där var femte svensk är född utomlands. Rapporten nämner även konsekvenserna: Framväxten av utanförskapsområden, kriminalitet, rotlöshet, polarisering och generationer som föds och växer upp i ett land de inte känner någon gemenskap med.

I rapportens avslutning kan man sedan ta del av utredningsgruppens förslag på lösningar av problemen:

”Utan kraftfulla politiska insatser kommer klassamhället förstärkas, polariseringen öka och en materiell grund för rasismen att befästas. Allt detta omöjliggör visionen om en jämlik framtid. Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas.”

Vill man hellre ta del av Socialdemokraternas program, som antogs under partikongressen i år, så kan man få sig följande till livs:

”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå – vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”

Det är copy paste gällande kärnbudskapet: ”Segregationen behöver brytas på en strukturell nivå – vilket kräver att befolkningen blandas.”

Formuleringarna är tydliga och svåra att tolka på annat sätt än att S faktiskt menar allvar med denna befolkningsblandning. Payam Moula skriver  i ett nyligen publicerat gästinlägg i Kvartal att just bostadspolitiken är nyckeln till varför Sverige inte lyckats bryta segregationen, men han förnekar samtidigt att Socialdemokraternas arbetsgrupp vill ”arbeta med tvång”.

Inte tvång utan frivillighet, alltså? Samma frivillighet som efter ett halvt århundrade innebär att ”fattiga skiljs från rika, inrikesfödda från utrikesfödda” som Moula uttrycker det. Den socialdemokratiska drömmen om ett nordiskt Utopia har dock inte falnat, och då finns det faktiskt bara en lösning: Tvång. Öppet eller dolt.

Ett totalitärt (S)verige?

Men det räcker inte med att blanda befolkningen genom att bestämma var de ska bo. Kommunstyrelsens ordförande i Solna, Sara Kukka-Salam (S), vill gå ett steg längre. Om hon får bestämma ska Sverige inte bara ta emot fler invandrare – den krympande etniskt svenska delen av befolkningen förväntas dessutom att se över sin vänlista, så att var femte vän är en invandrare (eftersom var femte svensk som sagt är född utomlands). Om invandrare åläggs att – för integrationens skull – skaffa fyra etniskt svenska vänner för varje landsman man umgås med, låter Kukka-Salam dock vara osagt.

Om inte Kukka-Salam får en skarp åthutning från partiet, vet vi att den S-märkta staten inte bara vill avgöra var du och din familj ska bo, utan även vilka som bör vara dina vänner.

Sverige under Magdalena Andersson kommer i så fall att utvecklas i en totalitär riktning. i likhet med Sovjetunionen under Lenin eller Italien under Mussolini. Överdriver jag? Jag önskar att jag gjorde det, men frågar man Wikipedia så får man följande förklaring till begreppet totalitarism:

”Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska eller religiösa idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan att nödvändigtvis ta hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet.

Begreppet används på […] moderna ideologier som förespråkar en fullständig kontroll över befolkningen, på ett sätt som inte ansetts vara fallet med tidigare former av autokrati och despoti.”

Några av den senaste veckans rubriker. Budskapet går inte att missa.

Ovanstående är inte bara en beskrivning av en motbjudande och människofientlig politisk ideologi, utan även en rätt så bra beskrivning av Socialdemokraternas framtidsvision. Wikimedia låter även läsaren få veta att totalitarismen betraktas som ett 1900-talsfenomen eftersom de teknologiska förutsättningarna för att kontrollera och omplacera befolkningen [min kursivering] inte fanns förrän då.

Men nu finns de förutsättningarna, och det verkar som att delar av det socialdemokratiska partiet inte är främmande för att använda även de mer totalitära verktygen i verktygslådan under nästa mandatperiod. Enligt socialismen är det så man förverkligar det utopiska samhällsbygget. Vi andra vet att det istället är en säker väg till total katastrof.

Social ingenjörskonst

Trettio år innan Palme och Socialdemokraterna beslutade sig för att göra Sverige mångkulturellt, publicerades boken Det öppna samhället och dess fiender, skriven av den österrikisk-brittiske filosofen och vetenskapsteoretikern Karl Popper. Popper använde där begreppet ”social ingenjörskonst”, det vill säga arbetet med att ”genom lagstiftningsarbete, beskattning, samhällspolitiska beslut, planering, utbildning och andra samhälleliga insatser försöka åstadkomma en omdaning av samhället”. Eller med andra ord exakt det som Socialdemokraterna vill göra med dagens Sverige.

Den senaste veckornas utspel visar att de inte har gett upp sina planer på ett Sverige byggt efter socialdemokratiska ritningar, även om det sker till priset av individens frihet och autonomi. Social ingenjörskonst bryr sig nämligen inte om sådana futtigheter när Statens Stora Samhällsbygge ska realiseras. I det byggprojektet är medborgarna – ”befolkningen” i den socialdemokratiska vokabulären – inget annat än anonyma byggklossar och produktionsenheter som fritt kan användas och flyttas om enligt (S)tatens önskemål. Då är du och jag inte längre individer, utan de legobitar med vilka S vill bygga sitt utopiska Legoland.

Anledningen är enkel: Socialismen betraktar individen som underställd kollektivet, och reducerar individen till en kugge i det socialistiska maskineriet. Individens enda roll är att se till att maskinen fungerar enligt konstruktörens (läs = de socialistiska politiska ledarnas) önskemål. Konstruktören visualiserar och levererar instruktioner och ritningar – produktionsenheterna utför arbetet.

”Visst finns det en plats för dig – men du får inte själv avgöra var…”

Men Karl Popper var tydlig: Social ingenjörskonst som syftar till en total och utopisk omstöpning av samhället, något Popper kallar utopian social engineering, leder oundvikligen till katastrof. Det blir helt enkelt väldigt dålig stämning i ett samhälle när befolkningen inser att de förlorat möjligheten att påverka sin egen tillvaro.

Målet: Göra allt lika dåligt

Så när Socialdemokraterna ”kräver att befolkningen blandas” och säger sig ”behöva genomföra insatser i en skala vi tidigare inte sett”, finns det all anledning för gemene man att drabbas av ångest och konvulsioner. Det är nämligen du och jag som utgör ”befolkningen”, och ”insatserna” kommer att drabba oss på sätt som endast fantasin sätter gränser för.

En sak är dock absolut säker: Alla – även Socialdemokraterna – inser självfallet att det inte kommer att gå att göra något bra av detta nya Sverige som ska mejslas fram medelst hammare och skära. Nationen befinner sig redan alltför långt ner i den negativa spiralen för det.

Men när Socialdemokraternas rapport visualiserar ”en jämlik framtid” betyder bara att det är likadant för alla. När utanförskapsområdena och segregationen ska avskaffas, är den S-märkta lösningen därför att göra hela Sverige lika dåligt.  Befolkningen ska blandas till en gigantisk mångkulturell, mångreligiös, mångetnisk, multilingvistisk och melatoninmixad pytt-i-panna. Och när allt är mixat, klappat och klart är skillnaderna utraderade och målet uppnått:

Inga utanförskapsområden finnes längre, inga språkliga skillnader, inga trygga eller brottsdrabbade områden – ty över hela riket har denna befolkningssmet bretts ut i ett täckande lager där allt från felskjutningar till frustration är jämlikt fördelat.

Hur är det nu (s)tridsropet ljuder? ”Alla ska med!”

Möjligen med undantag för några fredade enklaver där de integrationsivrande politikerna själva kan bo i trygghet och i ro tillsammans med sina gelikar. Förslagsvis kan de låta expropriera villorna runt Magdalena Anderssons hus i Nacka, där lär det inte bli några större förändringar.