De gjorde vad svenska politiker och polischefer i årtionden har uppmanat vanliga människor att göra: De ingrep. De sa ifrån. De skyddade andra. Mikael Janicki, Christian Zedig och den 50-årige pappan i Karlstad betalade det yttersta priset.

Så har det hänt. Igen. En ansvarstagande pappa har dödats när han gjorde det som varje vuxen, svensk man har fått lära sig: att ingripa när någon utsätts för våld eller övergrepp.

Den 30 juni hette offret Christian Zedig – en 32-årig småbarnspappa från småländska Eksjö. Under en VM-match i Köpenhamn ingrep Zedig för att stoppa en pågående misshandel. Konsekvensen? Zedig slogs ned och stampades till döds av en man med kongolesisk bakgrund, tidigare dömd för mordförsök och våldtäkt.

Ilska efter åklagarens besked: Endast några månaders fängelse efter dödsmisshandeln av Christian Zedig

Exakt två månader senare, den 30 augusti, stampades en 50-årig man ihjäl utanför Burger King i Karlstad. Orsaken? Uppgifter gör gällande att han hade sagt ifrån när tre män började tafsa på mannens tonårsdotter. Det accepterade inte de tafsande männen, som slog ner pappan och därefter stampade upprepade gånger på hans bröstkorg och huvud. Mannen fördes till Örebro sjukhus, men hans liv gick inte att rädda.

Dessa mord är inte unika. I april 2024 var Mikael Janicki på väg till simhallen i Skärholmen tillsammans med sin 12-årige son. Vid en gångtunnel mötte far och son ett gäng ungdomar som betedde sig illa. Mikael Janicki tillrättavisade dem – och sköts därför till döds med två skott, framför ögonen på sin son.

Yngling häktad för mordet på Mikael Janicki

Tre pappor. Tre män som dödades för att de gjorde exakt det som våra politiker och polischefer under decennier hade uppmanat dem att göra.

”Allas vårt ansvar”

I Justitiedepartementets nationella brottsförebyggande program från 1996, som till och med fick titeln ”Allas vårt ansvar – ett nationellt brottsförebyggande program”, står det att läsa:

”Polisen kan dock inte ensam få bukt med brottsligheten. Ett framgångsrikt arbete för att minska brottsligheten och öka tryggheten kräver ett brett engagemang från medborgarna.”

Och ännu tydligare:

”Arbetet för att minska brottsligheten och öka tryggheten är allas vårt ansvar.”

År 2005 ville Kristdemokraterna att det skulle bli straffbart att inte ingripa mot brott och 2006 ville alliansregeringen utreda införandet av en civilkuragelag.

”En dålig människa” om du inte ingriper

Några år senare, när Carin Götblad var länspolismästare i Stockholm, menade hon att ”svenskarna ska inte vara rädda att hjälpa till”. När hon fick frågan om man är en dålig människa om man inte vågar ingripa när man bevittnar ett brott svarade hon:

”Ja, jag tycker det.”

År 2009 menade länspolismästare Håkan Karlsson att Polisen är ”helt beroende av att allmänheten hjälper till” och året efter önskade polisens operationsledare i Helsingborg, Jonas Berg, att allmänheten hade ”mer råg i ryggen och vågar reagera när man ser någonting som är fel”.

Så sent som 2017 hävdade Sveriges dåvarande justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) att ”polisen är helt beroende av att allmänheten hjälper till och att vi också mer långsiktigt går ihop och samlar oss mot de kriminella”.

Hur många fler ska dö?

Mikael Janicki, Christian Zedig och 50-åringen i Karlstad. Tre medmänniskor som lyssnat till dessa uppmaningar och skyddade de svaga. Tre pappor som agerade goda förebilder för sina barn. Tre män som visade styrka, karaktär och handlingskraft.

Därför är de döda idag.

Hur många fler vanliga människor ska behöva dö innan Sverige erkänner att det som tidigare kallades civilkurage i dag kan kosta dig livet?