Ännu ett prestigefyllt grönt projekt är på väg att avbrytas i USA: Den här gången är det Ivanpah Solar Power Facility i Kalifornien som har beslutats att stängas efter bara tio års drift. Detta politiska pilotprojekt har kostat cirka 24 miljarder dollar, men lyckades aldrig leverera vad reklamen och optimisterna lovade, och visade sig dessutom vara en dödsfälla för fågellivet, enligt New York Post.

ISPF är inte ett solkraftverk som vi känner det från norska stugtak, med solpaneler som samlar in ljus och producerar lite el. Istället är anläggningen ett värmekraftverk som driver ångturbiner för att producera el. Det finns flera sådana anläggningar runt om i världen, men ISPF skulle vara ett ”exempel på hur USA blir världsledande inom solenergi”, enligt dåvarande energiminister Ernest Moniz när bygget inleddes 2010. Detta innebar också att ”satsa stort”.

Världens största och mest visionära, som alltid

Ivanpah Solar Power Facility är världens största solenergianläggning av sin typ och stod klar 2013. Anläggningen består av hela 173.500 rörliga heliostatspeglar som omger tre 140 meter höga fokustorn som värms upp till 550 grader. Dessa är i sin tur anslutna till ångturbiner som i bästa fall kan generera 392 megawatt el – så länge speglarna inte blir dammiga, det blir molnigt eller (Gud förbjude) solen går ner. Det innebär en belastningsfaktor på bara 24,1 procent, i ett samhälle som behöver el 100 procent av tiden. De flesta som kan lite om industri inser att en fabrik som bara levererar sin produkt en fjärdedel av tiden alltid kommer att ha svårt att gå med vinst.

Det finns också en massa förutsättningar och en massa dyr keramik som måste underhållas och fungera perfekt i harmoni för att kraftverket ska kunna leverera el. Och med så mycket komplexitet är elen inte bara mycket variabel utan också mycket dyr. Nu inser den största privata investeraren i ISPF, NRG Energy, att framtidens teknik inte längre är konkurrenskraftig.

”När energiköpsavtalen undertecknades 2009 var priserna konkurrenskraftiga, men den tekniska utvecklingen har lett till mer effektiva och flexibla alternativ.”

Översatt till vanlig engelska: Kina kastade sig in i industrin för ”förnybar energi” och har fått ett nästan monopol på billiga solpaneler genom att dumpa priserna. Inte för att solpaneler på något sätt är förnybara, lika lite som vindkraftverk är det. Och inte för att solenergi har förmågan att driva ett samhälle. Det här är komplicerade och resurskrävande tunga industriprodukter med begränsad livslängd och högst tveksam återvinningsgrad, men låt mig inte tappa tråden här:

Det var Kinas enorma industriella makt baserad på noll fackföreningar och billig arbetskraft som dödade alla satsningar på solindustri i Norge och EU – precis som kineserna också dödade vindkraftsindustrin i EU och alla andra hörnstensföretag i Norge sedan mitten av 1980-talet, inklusive de norska batterifabrikerna. Globalisterna i Arbeiderpartiet ville ha det så.

Solkraftsanläggningen Ivanpah dödade däremot något helt annat: fåglar.

En kalkon som gör fågelstek

A Association of Avian Veterinarians uppskattar att upp till 6.000 fåglar per år har bränts ihjäl efter att ha flugit in i de ”dödsstrålar” som reflekteras på värmetornen, och detta har naturligtvis genererat mycket kritik från miljöorganisationer. På så sätt är Ivanpah Solar Power Facility lika miljöovänligt som vindkraftverk, men det spelar ingen roll: Stängningen beror främst på bristande lönsamhet – som med nästan alla gröna politiska initiativ.

Och allt detta leder till en mycket tydlig trend: Nästan alla grandiosa ”gröna initiativ” misslyckas i slutändan, eftersom de inte bygger på vetenskap, verklighet, sund kapitalism eller marknadsdriven ekonomi. De bygger på grön planekonomi från politiker med gröna kålhuvuden fulla av ”stora visioner och håriga mål”, som antar framtidens teknik baserat på absolut noll teknisk insikt och ändlös klimatpanik och brådska.

Olyckligtvis förfogar de också över oändliga mängder av andras skattepengar för att förverkliga sin fiktiva ”gröna omställning”, och dessa subventioner skapar falska aktievärden och förhoppningar som lockar privata investerare in i projekten. På så sätt ser ”grön omställning” ut som en framgång på ytan och genererar rena pyramidspel och aktiebedrägerier på löpande band.

I verkligheten finns det inget ”grönt skifte” där ute i världen, energiomställningen är science fiction och klimatmålen har aldrig varit uppnåeliga.

Men någon sitter alltid kvar med miljoner i vinst.