Skulder, bidragsaffärer, ett ifrågasatt medborgarskap och en valkampanj med misstänkta oegentligheter – ändå slutade Mohamed Abdukadir Alis politiska resa i Sveriges riksdag. Om SVT vill återuppliva utmärkelsen Årets svensk behöver de inte leta länge efter en kandidat.
År 2026 är året då vi har en unik chans att återinföra hederstiteln Årets Svensk, och vinnaren är självklar: Mohamed Abdukadir Ali, den klaninröstade kryssraketen från Lilla Mogadishu.
Årets svensk var en titel som SVT under åren 1984–1988 tilldelade den person i Sverige som ansågs ha stått i centrum för årets nyhetsrapportering. År 1989 visade det sig dock att den person som bäst uppfyllde kriteriet för titeln var den för mordet på Olof Palme åtalade Christer Pettersson, varpå man helt sonika valde att sluta utnämna årets svensk.
Men nu har SVT fått en gyllene chans att återuppliva traditionen. Sex veckor efter det svenska valet kan nationen konstatera att vi visserligen inte ännu har någon regering, men att vi har fått något annat: en somalisk välfärdsbedragare – och till synes notorisk lögnare – i riksdagen.
Mohamed Abdukadir Ali har vid en närmare granskning lyckats med allt som en vanlig medelsvensson kan drömma om: Han har dragit på sig skulder i hundratusenkronorsklassen och oavsett om det har gällt återbetalning av lån, felaktigt utbetalda bidrag, böter eller underhåll för sitt eget barn, har Alis modus operandi alltid varit detsamma: att lova runt, men hålla tunt.
En annan konstant har varit den totala frånvaron av konsekvens.
Myndigheter, företag och privatpersoner har stått där med lång näsa. Trots detta upprepade beteende, ett växande skuldberg och kopplingar till gängkriminalitet fick Ali stanna kvar i Sverige. Men en liten motgång fick han när han nekades svenskt medborgarskap eftersom Migrationsverket ansåg att han inte uppfyllde kraven på hederligt levnadssätt. Ett beslut som kan tyckas tämligen självklart.
Att Ali under åren tycks ha rest till Somalia för ett flertal möten med landets regim (som han alltså påstår sig ha flytt ifrån) lämnades dock därhän. Killen måste ju få ha lite trevligt med sol och bad!
Men trots att Ali inte var medborgare, lyckades han sedan med konststycket att beviljas skuldsanering – något som de flesta skuldsatta svenskar kan se sig i stjärnorna efter – och det utan krav på återbetalning. Med andra ord var det svenska skattebetalare som fick ta notan efter Alis shopping bonanza.
Man skulle kunna tro att det skulle räcka här. I ett normalt land skulle Mohamed Ali ha hämtats av polis och placerats på första bästa flyg till Mogadishu.
Men Sverige är inget normalt land.
Alis nästa stunt var att skriva till Migrationsverket och påstå att alla hans skulder var betalda (något Migrationsverkets handläggare antingen inte brydde sig om att kontrollera, eller inte brydde sig om ändå), att han var i stort behov av ett medborgarskap eftersom han var VD för ett viktigt företag (som har visat sig inte existera överhuvudtaget) och planerade stora affärer i Somalia tillsammans med en kvinnlig moderat politiker (som nu gått ut i media och förklarat att hon känner sig lurad efter att ha bidragit med avsevärda summor pengar till Ali).
Vad gör Migrationsverket då? Jo, även på denna myndighet väljer tjänstemännen att bryta mot de egna riktlinjerna för att hjälpa stackars Ali – han slapp den karens på två år som ska förflyta mellan en avslutad skuldsanering och möjlighet till medborgarskap. Så voilà! I februari i år blev Muhamed Abdukardir svensk medborgare. Ett medborgarskap han har lurat sig till, och som är omöjligt att återkalla.
Grattis, Sverige.
Men det slutade inte där. Ali knackade på hos Vänsterpartiet i Borlänge, där man inte var sen att välkomna honom. En mörkhyad, invandrad somalier! För Borlänge-kommunisterna var Ali en välsignelse – genom att placera honom på självaste riksdagslistan kunde man bevisa sig som Goda, Fina Antirasister (men för säkerhets skull placerade man honom på nionde plats, hans roll var att agera antirasistisk gisslan men in i riksdagen skulle han ju inte).
Men då hade de varken räknat med Alis befästa färdigheter gällande fiffel och båg, eller det faktum att han är somalier – och därför har tillgång till ett stort nätverk av lojala landsmän, och det i staden som i folkmun kallas ”Lilla Mogadishu”. Ali var inte sen att inse möjligheterna, så han inledde en privat valkampanj med material som bearbetats så att det såg ut att ha Vänsterpartiet som avsändare.
Muhamed Abdukardir Ali bedrev egen valkampanj. Foto: Skärmdump Facebook
Var någon av dessa landsmän tveksamma till att rösta på Ali, fixades det snabbt med utdelande av förkryssade valsedlar, gratis pizzor, kontanta ersättningar och skjuts till vallokalen. Så att det blir rätt.
När rösterna räknats visade det sig att Mohamed Ali inte bara snott åt sig ett medborgarskap, utan också en plats i Sveriges riksdag. Och Sverige hade fått ett nytt ord: ”Kryssraket”. Alhamdulillah!
Sedan den 14 september har Alis uppsyn därför dykt upp i snart när varje nyhetssändning och publikation. Varje dag. Skandal efter skandal har avslöjats och det vi ser utspelas är en fars som är så absurd att den kan anses bevisa att vi lever i en simulering (styrd av en intelligens med exceptionellt dålig humor).
Samma fråga återkommer: Hur i hela glödheta h*lvete har detta – något av detta – ens varit möjligt?
Vänsterpartiet säger sig ha googlat ”Mohamed Ali”, men skyller på att det finns så många som heter så i Sverige att man inte visste vilken Muhamed Ali man katapultade rakt in i nationens hjärta…
Nu pågår brottsutredningar gällande Ali och hans mirakulösa, politiska kometkarriär. Men inget av ovanstående spelar någon roll. Eftersom Ali tänker bita sig fast vid sin riksdagsplats, så sitter han där han sitter. Det går varken att avlägsna honom från riksdagen eller från medborgarskapet. Oavsett.
Mohamed Ali inledde sin riksdagskarriär genom att sjukskriva sig. När journalisterna – efter många om och men – lyckades få en intervju med Ali när han väl infann sig på sin nya arbetsplats, så avbröt Vänsterpartiets pressekreterare intervjun när frågorna blev för känsliga. Nästa dag sjukskrev han sig igen.
Att andas kritik om ovanstående, etiketteras reptilsnabbt som rasism, riktad mot en trevlig svensk ”strulpelle” som bara haft lite otur.
Vad ska man säga? Jag brukar landa i ett citat av Arne Anka: ”Ibland undrar man om man lever i ett land eller i ett skämt…”
Man kan tycka precis vad man vill om Muhamed Ali, men han har lyckats att utnyttja det svenska samhället som de flesta svenskar bara kan drömma om. Han tycks ha levt ett helt igenom oärligt liv i Sverige. Han har ljugit, bedragit och vägrat att göra rätt för sig – under 23 år. Det enda han inte har lyckats med, är att lära sig tala begriplig svenska.
För detta har han belönats med ett svenskt medborgarskap, en riksdagsplats, ett boende i centrala Stockholm och en blygsam ersättning på 81 400 riksdaler i månaden. En tjänst han nu är sjukskriven ifrån. Igen. Men pengarna trillar såklart in på kontot ändå, och Vänsterpartiet har dessutom beviljat honom undantag från den partiskatt som alla andra riksdagsledamöter från V betalar.
Om allt detta säger mer om Ali eller om Sverige låter jag vara osagt. Men jag avslutar med ett tips till SVT: Låt Årets Svensk återuppstå – vinnaren är redan given.
