Kommentarer

Även statsminister Magdalena Andersson säger sig nu vara emot områden där en majoritet av de boende har invandrarbakgrund. Hon ger därför sitt stöd åt integrationsminister Anders Ygemans kritiserade förslag häromveckan, när han menade att inga områden i Sverige ska ha mer än 50 procent boende med «utomnordiskt ursprung». Enligt statsministern kan en sådan maxgräns «bidra till att minska segregationen».

– Det är inget konstigt alls att vi vill ha blandade områden. Det skulle kunna bidra till att minska segregationen. Och att alla som bor i Sverige också känner att man är en del av Sverige, ser sina föräldrar gå till jobbet. Det är på så sätt som vi också kan göra att ungdomar inte dras in i kriminalitet, säger Magdalena Andersson till Aftonbladet.

Statsministern menar nu att man «naturligtvis får diskutera» om det behövs fler regler för att se till att majoriteten boende i ett geografiskt har nordiskt ursprung. Ja, det får man naturligtvis diskutera. Som medborgare, skattebetalare och som en av de personer som regeringens rasprofilerare garanterat kommer att klassificera som «etnisk svensk», vill jag gärna initiera den diskussionen genom att ställa några försiktiga och ärligt menade frågor. Här kommer de:

Jag lyssnar med stigande fascination till era förslag om att max hälften av de boende i ett område ska ha «utomnordisk bakgrund». Låt oss lägga konstaterandena om rasism, rasregistrering och brunt förflutet åt sidan (S var trots allt förebilder för NSD genom Rasbiologiska institutet, så ni vet ju vad ni gör) och vända blad. Nya tider kräver nya åtgärder.

Men varför är etnicitet och ursprung plötsligt viktigt? Fram till för några månader var det rasism att ens fråga någon var den kom ifrån? Dessutom har vi i decennier fått höra att man varken får efterfråga assimilation eller integration? Alla ska ju få leva som de vill i det mångkulturella paradiset och med tiden blir ju alla som «vi», så exakt vad är det som inte fungerar? Och «svenskar» förresten – det var ju alla som åkt tunnelbana i Stockholm? Ursäkta om det blir många frågor, men det är en smula förvirrande att plötsligt behöva bedöma folk efter deras etnicitet.

Förklara sedan på vilket sätt ni numera kopplar kriminalitet till etnicitet? Det är ju det ni gör, när ni menar att kriminaliteten i ett område minskar om andelen med «utomnordiskt ursprung» minskar. Hur menar ni att antalet som «ser sina föräldrar gå till jobbet» ökar om antalet etniska svenskar ökar? Vi har ju fått höra att det är ingenjörer, läkare och lärare som kommer? Att Sverige skulle stanna utan en hög invandring och att det är en högerextrem myt att invandrare kan försörja sig på bidrag? När kom ni på att etnicitet är kopplat till arbetsvilja – och med stöd av vilka fakta?

Det ni implicit säger, är alltså att det aldrig uteslutande handlade om socioekonomiska faktorer, den ingrodda strukturella rasismen eller bristen på fritidsgårdar – utan faktiskt om ursprung och kultur? När insåg ni det, och varför har ni tigit om det till några veckor innan valet? Jag tror att både era trogna väljare och alla vi andra gärna skulle vilja veta det. Och när kommer ursäkten till oss som har hävdat detta i decennier? Ni och era anhängare har hängt ut oss som främlingsfientliga rasistfascistnazistislamofober i över tio år nu, vi har förlorat våra jobb, våra familjer och vårt anseende. Vissa av oss har tagit sina liv. Vi som har överlevt väntar (men håller inte andan under tiden).

Dessutom: Exakt hur hade ni tänkt er att denna folkförflyttning ska gå till, rent praktiskt? Vill ni ursprungsbestämma oss genom frågeformulär, okulära besiktningar (kanske kompletterade med kraniometri?) eller blir det obligatorisk dna-testning? Hur många generationer bakåt ska vi räkna?

Hur ska ni få ihop procenten? I stora delar av Sverige är andelen med «utomnordisk bakgrund» redan långt över de 50 procent ni anger som maxnivå. Vilka åtgärder förespråkar ni exempel för att ersätta hälften av de boende i Rinkeby, Rosengård och Tensta med etniska/ariska svenskar? Och var ska ni hitta dessa – om det ens finns tillräckligt många av oss?

Människor ska blandas för integrationens skull, säger ni. Vad gör ni om folk varken vill flytta eller integreras? Faktum är ju att de inte vill. Folk bor där de bor huvudsakligen för att de har valt det. «Kaka söker maka», «lika barn leka bäst» och allt det där, ni vet. Det var ju därför era borgerliga företrädare år 1994 införde Ebo, Lagen om eget boende, som gjorde det möjligt för asylsökande att bosätta sig var de ville och ändå behålla sina bidrag. Nuvarande regeringen gjorde (mindre) ändringar i först 2020, när de kommuner som var populära bland «utomnordiska» under många år signalerat att de höll på att gå under ekonomiskt.

Men vad gör ni då, då? När grupper av människor vill fortsätta att bo tillsammans med dem de känner gemenskap med, för att bibehålla de kulturer och levnadsmönster ni äntligen erkänner existerar? Ska människor tvångsförflyttas och bostäder tvångsbytas? «En ärv dalagård i Leksand mot en nedgången trea i Alby? En nyrenoverad villa på Ekerö mot en kackelacksberikad fyra i Gottsunda? Ett radhus med sjöutsikt i Nacka mot en chabby chick 60-talslya i Hammarkullen?» Är det svenska pensionärer som ska få se sin villa lämnas över till somaliska åttabarnsfamiljer? Eller är det de svenska barnfamiljerna som ni riktar in er på? Barnen ska ju ändå bussas runt för att lösa integrationsproblemen ni skapat.

«Nej, sååå ska det ju inte bli!» säger ni kanske och beskyller mig för att vara ni-vet-vad. Okej. Jag tror er. Men berätta gärna hur det faktiskt ska gå till, då. Jag är genuint nyfiken. Gissningsvis är jag inte den enda som är det.

Låt mig avsluta med ett anspråkslöst förslag. Nu är jag ju bara en simpel, skattebetalande plebej, men mitt förslag är ändå att samtliga sjuklöverns riksdagsledamöter – och era väljare! – anmäler er som frivilliga. Då kommer vi ju en bit på väg, i alla fall. För ni menar väl allvar? Ni anser väl att era förslag är positiva för medborgarna?

Kom igen, nu! You talk the talk, but do you walk the walk?