Berättelsen om Mohamed Ibrahim Ramadan Hussein (52) säger något om Egypten och människans instinkt för överlevnad och kärlek till familjen, men den säger ännu mer om dagens Sverige, och det är en verklighet som också har nått Norge och Danmark.

Det börjar med att Mohamed Ibrahim Ramadan Hussein anländer till Sverige i januari i år. Hemma i södra Egypten har han en familj med nio barn. Befolkningskontroll är ett främmande begrepp i Egypten, och som ett resultat har befolkningen fördubblats från 60 till 120 miljoner på bara några decennier. Efter ett experiment med islamistiskt styre är det nu militären som sitter vid makten, och liberalerna i Väst har slutat tala om demokrati.

Befolkningsöverskottet i söder har fått stora konsekvenser för Europa, där fertiliteten är låg. I Sverige är den 1,43 barn per kvinna. Det är långt under reproduktionsnivån. I årets tron tal nämndes behovet av arbetskraft. Samma sak sägs i alla västeuropeiska länder: vi saknar arbetskraft. De planerar att fortsätta importera arbetskraft.

Men alla vet att många av invandrarna inte vill arbeta så länge de kan leva bra på offentliga bidrag. Politikerna gör inga försök att skära ned på bidragen eller, Gud förbjude, skicka hem dem.

Dansk Folkeparti har just lagt fram en plan för repatriering, men danska medier är snabba att intervjua ”experter” som säger att det strider mot internationella åtaganden och dansk lag.

Inte ens brottslingar kan utvisas, vilket skapar en växande känsla av klaustrofobi i Europa.

Istället fokuserar myndigheterna på övervakning, kontroll, sanktioner och censur.

Att införa en åldersgräns på 15 år för sociala medier i en sådan situation riskerar att ungdomar blir politiskt medvetna på ett sätt som myndigheterna ville förhindra. Det visar att de lever i sin egen värld.

Detsamma gäller invandrarbrottslighet. Det har liten inverkan på eliten och invandrarna, som är de som begår brotten. Bristen på respons polariserar en befolkning som redan är segregerad på grund av ekonomi och etnicitet.

Varningslamporna har blinkat länge i Västeuropa.

EU vill inte göra något åt förhållandena i den islamiska världen. Det liberala Europa talar om klimat, inte befolkningskontroll. Därmed har de garanterat en kontinuerlig ström till kontinenten som kommer att leda till Europas kollaps.

Romarrikets fall i repris

EU är på samma spår som Romarriket. Imperiet hade övertalat invånarna i de erövrade länderna att strömma till Romarriket för att njuta av dess möjligheter. Vissa blev romerska medborgare och skyddades därmed av romersk lag.

År 212 beviljade kejsar Caracalla romerskt medborgarskap till alla invånare i imperiet, inklusive familjemedlemmar. Samtidigt devalverades valutan och utlänningar rekryterades till armén. Romarrikets fall var bara en tidsfråga.

Vi ser samma trend i Europa, där politiker och institutioner fortfarande är inställda på att ”allt kommer att ordna sig”, bara man ger det lite mer tid.

Befolkningen ser något annat. Vissa rör sig mot utgången och flyr, men väldigt få har den möjligheten.

Det är därför som den explosionsartade ökningen av brottsligheten är så allvarlig. Den visar vilka krafter som verkar i samhället och hur lite makt myndigheterna har. Det har släppt loss krafter som förstör det civila samhället.

Støre, Kristersson och Frederiksen anar problemen.

Men de kan inte ändra kurs.

Allt fler av deras väljare upptäcker att detta tåg är på väg mot en katastrof. De kommer inte att sitta lugna i båten.

Politiker och media stämplar dem som högerextrema, men den etiketten har för länge sedan förlorat sin kraft.

Nu är det media och politikerna som målar in sig i ett hörn med sina etiketter.

Entusiasmen för Mamdani i New York är inte ett tecken på liv, det är ett tecken på undergång. Den liberala eliten är desperat och klamrar sig fast vid varje hopp. Den är villig att sluta ett avtal med djävulen för att överleva. Att kapitulera för kommunismen och islamismen är ett avtal med djävulen.

Fallet Mohamed

Det är här berättelsen om Mohamed Ibrahim Ramadan Hussein är så illustrativ. Han sov där han kunde hitta tak över huvudet. I ett industriområde i Uppsala fick han mat på en enkel restaurang. Så lever en person i samhällets botten som vill klara sig på egen hand. Men det är en utsatt tillvaro.

Den 13 maj satt han på restaurangen och pratade med ägarens fru. De säger att det är någon utanför fönstren. Mohamad erbjuder sig att gå ut och kolla vem det är. När han öppnar dörren blir han skjuten till döds.

Det var inte Mohamed som var målet. Han var på fel plats vid fel tidpunkt. Bland ungdomarna går det rykten om att den 15-årige som avfyrade skottet hade fått vaga instruktioner. Han sköt fel person.

Nu har Uppsala tingsrätt dömt den 15-årige pojken till skyddstillsyn för mordet på Mohamed. Han har också dömts för flera andra grova brott. I samma mål har en 17-åring dömts för medhjälp till mordet och för att ha involverat en minderårig i brottslig verksamhet. Han har också dömts till skyddstillsyn.

Den 15-årige skytten har erkänt att det var han som sköt Mohamed efter att ha gått med på i en krypterad chatt att utföra beställningsmordet mot betalning.

”Under huvudförhandlingen sa pojken att han ville dra sig ur uppdraget, men kände sig tvingad att genomföra det på grund av hot från uppdragsgivaren. Tingsrätten har kommit fram till att detta inte var en nödsituation som skulle befria honom från straff”, säger domare Karin Lambertz i ett uttalande.

Den 15-årige kom till Sverige när han var 3 år gammal. Åklagaren ville ändå att han skulle utvisas, trots att hans band till hemlandet är svaga.

Om han hade varit vuxen skulle han ha fått livstids fängelse, det var domaren tydlig med. Men:

”Han har mycket starka band till Sverige och mycket svaga band till sitt hemland. Trots att han nu har dömts för ett mycket allvarligt brott bör han därför inte utvisas”, säger Karin Lambertz.

Ett liberalt samhälle som är blind för helheten och bara fokuserar på individuella rättigheter kommer att gå under. Man behöver bara titta på den explosiva ökningen av antalet unga kontraktsmördare.

För några decennier sedan skrev media om pistoleros i Colombia som mördade för kartellerna för några tusen pund. På den tiden var det en overklig värld.

Nu har denna värld uppstått i Sverige och sprider sig till Norge och Danmark.

Det är korrekt att kalla det ”uppstått”, inte importerat, eftersom det är det liberala samhällets möjligheter och svagheter som ger upphov till denna destruktivitet:

Barn som är dysfunktionella från förskole- och skolåldern. Som faller utanför normen och väljer en macho-livsstil som brottslingar. De har ingen plats i ett feminiserat samhälle. Men som springpojkar för brottslingar baserade i Irak, Bosnien, Kosovo eller Libanon kommer de in i en värld av global brottslighet.

Mänskliga rättigheter skyddar både dem och deras familjer.

Det är som cancer. Tecknen har varit synliga länge, men feminiserade politiker vägrar att se vad de står inför.

Turbocancer

De sitter på sin avskedsansökan. Någon måste säga det till dem.

De nio barnen fick ingen ersättning. Advokat Alex Bloch säger att han kommer att överklaga domen så att de kan få ersättning.

Det som har skickats till hans familj i Egypten är hans blodfläckade kläder, ett pass, en mobiltelefon och ett paket cigaretter. Så slutar välfärdsstaten, den nordiska socialdemokratin.

Mohameds fall är ett epitafium för en elit som vid ett tillfälle valde sin egen överlevnad framför folkets och samhällets.

Det är ett svek av episka proportioner. Helt i linje med Romarriket och lika dramatiskt.

Det slutade med att medborgare släpades ut på gatorna och dödades.

Det är dit vi är på väg.