Sverige har försatt sig i en situation som kräver åtgärder långt bortom förnumstiga uppmaningar och allvarligt rynkade pannor. Nu krävs handling, och handling på riktigt.

Ministern för civilt försvars, Carl-Oskar Bohlin (M), selfiefilm från försöket att ta sig från sin arbetsplats i riksdagshuset till sitt hem blev snabbt viral.

Efter ministern följde nämligen en hord av så kallade ”pro-palestinska demonstranter”, vilket är en omskrivning för aggressiva, judehatande, demokratiföraktande, högljudda och våldsbenägna Hamas-sympatisörer. Dessa individer, som sedan 7 oktober blivit en del av den svenska gatubilden, filmade och fotograferade ministern medan de skrek ”shame on you” och skrålade om folkmord, blod på ministerns händer och svensk vapenexport. Förföljandet upphörde inte förrän ministern lyckades ta sig tillbaka till säkerheten i riksdagshuset.

Ikväll deltog jag i ett möte med den moderata riksdagsgruppen i riksdagen. När jag klev ut på Mynttorget och skulle promenera hem såg det ut så här. En grupp människor med antisocialt dominansbeteende började följa efter mig, vilket resulterade i att jag helt enkelt inte orkade ta… pic.twitter.com/NL8NkwpHmI

— Carl-Oskar Bohlin (@CarlOskar) 8 september 2025

Hur var detta ens möjligt? Var befann sig polisen? Varför hade ministern inget livvaktsskydd? Så många frågor, så få svar.

Förföljandet av civilministern var ju inget udda olycksfall i arbetet – det var ett tydligt och symptomatiskt tecken på tillståndet i dagens Sverige. I oktober förra året blev utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) attackerad under en debatt om Gaza i riksdagens plenisal, och det har inte ens gått tre månader sedan riksdagsledamoten Jessica Stegrud (SD) attackerades av en våldsam pro-palestinier utanför sin arbetsplats. I samband med den händelsen ställde jag frågan om 2025 blir året när vi får se ännu ett politiskt mord i Sverige.

Blir 2025 året när vi får se ännu ett politiskt mord i Sverige?

På måndagskvällen kunde det ha hänt. Nu hade ministern – och Sverige – tur, men vad hade hänt om någon i mobben haft en kniv? Eller om mobben hetsat upp sig tillräckligt för att någon skulle plocka upp en gatsten eller en tomflaska? Mobbens inställning var tydlig bortom allt tvivel: i deras ögon var ministern personligt skyldig för lidandet i Gaza och hade palestinskt blod på sina händer.

Carl-Oskar Bohlin kallar i sina inlägg på sociala medier mobben för ”den autonoma palestinarörelsen” och menar att de uppvisar ett ”antisocialt dominansbeteende”. Jag menar att ministern är oerhört diplomatisk när han uttrycker sig så, men det vi ser är ett våldsbejakande och antidemokratiskt herrefolksbeteende som inte hör hemma i Sverige. Alls.

Kanske blev ministern ”red-pilled” först under måndagskvällen, men faktum är att majoriteten svenskar för länge sedan har förstått att vi inte har något att sätta emot i mötet med dessa grupper. Många varnade för konsekvenserna redan innan civilministerns partikollega, dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, instruerade svenskarna att ”öppna sina hjärtan” – varpå Moderaterna öppnade Sveriges gränser på vid gavel. Sossarna fortsatte på inslaget spår och Stefan Löfven deklarerade att hans Europa ”bygger inte murar”.

Det gick ju som vanligt, när ”den humanitära stormakten” Sverige skulle vara bäst i klassen.

Ett decennium efter Reinfeldts öppna hjärtan är det alltså här vi har hamnat: Svenska gator och torg har blivit platser där det varje lördag ropas efter folkmord på judar, medan polisen skyddar (och kramar) ”demonstranterna”. Svenska judar emigrerar på grund av hotbilden. Riksdagsledamöter attackeras vid (eller på) sin arbetsplats och en minister får löpa gatlopp över samma kullerstenar där blodet flöt under det politiskt motiverade blodbadet för snart 505 år sedan.

Statsministerns reaktion? En uppmaning på X: ”[S]luta omedelbart att hota svenska politiker.”

Men då så. Statsministern har twittrat ett budskap, då är problemet löst. Skulle någon övertygad Hamas- eller IS-anhängare mot förmodan fortfarande anse att alla judar, homosexuella, kristna och [fill in the blank] ska hotas och mördas enligt vad deras perverterade ideologi föreskriver, kan de kanske få ett allvarssamtal hos Jan Jönsson (L)?

Nej. Problemet är inte löst. Istället befinner sig Sverige i ett läge där det är rimligt att citera Winston Churchill efter slaget vid el-Alamein: ”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.” (Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början).

I bästa fall är vi på väg in i en fas av tillfrisknande efter en period av svår, nationell psykos där megalomana vanföreställningar om kravlös godhet, gränslös gästfrihet och oändliga resurser har förvandlat Sverige från en fridfull mönsternation till ett våldsmecka (no pun intended) och ett internationellt varnande exempel.

Men innan vi kan ana början på slutet behöver vi inse att Sverige har försatt sig i en situation som kräver åtgärder långt bortom förnumstiga uppmaningar och allvarligt rynkade pannor. Nu krävs handling, och handling på riktigt. Vill man se det positiva i Carl-Oskar Bohlins gårdagskväll är det att även djupt sovande statsministrar kan börja kvickna till när de egna partikamraterna riskerar lynchning på väg hem från riksdagskansliet.

Vissa åtgärder kan bli, ur ett svenskt perspektiv, drakoniska: Stängda gränser, patrullerade militär, vattenkanoner, gummikulor, massarresteringar, identitetskontroller, interneringar, upphävda medborgarskap, ändrade regler för medborgarskap och rösträtt, inskränkta fri- och rättigheter för icke medborgare, utvisningar av enskilda individer och hela familjer.

Redan idag hoppas jag att Säpo prioriterar att identifiera varenda en som figurerar på Bohlins selfiefilm, för att gripa och utvisa dem som inte är svenska medborgare och för att gripa och åtala dem som inte kan utvisas (ännu).

Känns det scenariot motbjudande? Inte i jämförelse med alternativet. Även om det är obehagligt så måste vi nu ställa oss samma fråga som civilministern formulerade i tisdagens intervju i Nyhetsmorgon: Vilken är nästa gräns som kommer att passeras av dessa människor?

Jag tror att vi vet svaret.